Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Till uppkomsten av medial-märket -zt, -st i isländskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266 Kock: Språkhist. bidrag.
sig en påvärkan av den förra formen på de senare, och det
är lika litet troligt, att det av alla former i alla verb,
oberoende av deras bildning, allmänt antagna medialmärket at
(st) skulle kunna förskriva sig från en art sammanblandning
av den aktiva och mediala formens 2. sg. pret. i en enda
relativt liten verbalgrupp: man kan ej förutsätta, att denna
enda form i denna verbalgrupp ensamt kunnat utöva ett på
verbalböjningen i dess helhet så omgestaltande inflytande.
Jag ser i ombildningen av det äldre medialmärket z till
zt påvärkan av enklitiska, på p (ð) börjande
pronominalformer, eller antar att åtminstone dylika pronominalformer
därvid spelat en viktig roll.
I Arkiv N. F. III, 342 ff. torde det ha lyckats mig
visa, att det långa i-ljudet i sådana former som 2. sg. pret.
ind. biótt (jämte biót; av Met) etc. samt i sådana
imperativformer som grått (jämte gråt; 2. sg. av gråta) etc.
förskriver sig från ett enklitiskt tillfogat pú: av biót-pú blev bióttu,
och man uppfattade sedan tt såsom hörande till
verbalböjningen. Förhållandet har varit ett liknande i medialformerna.
I t. ex. 2. sg. pres. i medium av kalla, d. v. s. i formen kallaz,
sammanväxte pú med verbet, så att man fick kallaz-pu >
kal-laztu (s$, sp > st som vanligt), hvarefter -#/, uppfattades såsom
utgörande medialmärket, och man böjde kalladt pú^ pú kallazt.
Men det var ingalunda blott i 2. pers. sg., som på detta
sätt -zt uppstod, utan förhållandet var detsamma även i
följande former. Av 2. pl. kalliz-pér uppstod kallizter (senare
kallizt pér\ när pron. för andra pers. pl. efterföljde
verbalformen; av 2. pl. kalliz-pit blev kalliztit (senare kallizt pif),
när pron. för andra pers. dualis tillfogades verbet. I 3. pl.
utvecklades av kallaz-peir kallazteir (senare kalladt peir\ av
kallaz-pér kallaztær (senare kallazt ’pcpr\ av kallaz-pau
kal-laztau (senare kallazt pau). I 3. sg. gav kallaz-pat upphov
åt kallaztat (senare kallazt pat). Förhållandet var detsamma
i imperat, där kallaz-pu gav kallaztu (senare även kallazt pu\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
