Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Nysvenskans behandling av o i stavelser med levis och levissimus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270 Kock: Språkliist. bidrag.
(abbot). Hit hör ock enligt uttalet i vissa trakter (i
Göteborg; enligt Lyttkens-Wulff: Ljudlära § 214) ljudförbindelsen
-or: flaskor, människor, gator etc. I annorlunda, annorledes,
någorlunda har -or- väl vanligen detta uttal *).
Exempel på slutet o i öppen stavelse: sågo, drogo, svuro,
gingo, äro etc. etc.; i godo, från ondo, å nyo, å sido, i allo,
i (någons) ego, till spillo, till fullo, för visso, samvaro, (i
någons) övervaro, närvaro, frånvaro, nio, tio, tjugo, trettio,
fyrtio etc., ällova, tuktomästare, syssloman, gåvobrev, lärospån,
plågoris etc,
Slutet ö-ljud brukas även i de arkaistiska formerna
män-niskones son, dat. pl. best. form människomen, och den ovan
uppställda regeln bekräftas särskilt därav, att t. ex. dat. pl.
obest, form i handom, lagom etc. uttalas med öppet o i
motsats till människomen; ögon, öron etc. med öppet o i motsats
till människones.
Det är självklart, att hvarandra närstående former
stundom kunnat invärka på hvarandra. Så har den vanligare
aktiva formen av pret. ind. pl. sågo, drogo etc. meddelat sitt
slutna ö-ljud åt motsvarande form i passivum sågos, drogos
etc., och omvänt har den mindre vanliga bestämda formen
av ord på -ön (päronet, morgonen, öronen etc.) antagit öppet
ö-ljud efter den brukligare obestämda formen (päron, morgon,
öron etc.).
med aina-) hade akc. l (såsom dialektiskt ännu i dag ä’lva). Liksom
vo-kalförkertningen framför två konsonanter torde bero på akc. l: átiän ;> åttan
etc. (Kock i Arkiv N. F. III, 371 noten), synes även övergången ei J> té (e)
framför två konsonanter inträda i ord med akc. 1: *fleistir >> isl. flestir,
*meistir > isl. mestir (ännu de flästa, det masta med akc. l i svenskan),
men däremot pl. beiskir etc. med ei (beska med ack. 2 i svenskan);
*ne-veitfk-hverr (med akc, l på veifJc] jmf. nysv. vet) r> nekkverr, veitka>vefka ("jag
vet icke"); * eil dr > eldr, *fleisk > fleste, *heil(a)gi> helgi (med akc. l enligt
den av mig i Arkiv N. F. III, 354 framställda regeln), eingi >. engi, eitki ;>
ekki (med akc. l såsom sammansatta med einn, eitt). Däremot eist a etc.
etc. med ei och akc. 2.
*) I Lyttkens-Wulffs uttalsordbok angives blott öppet uttal för -or- i
annorlunda, annorledes, både öppet och slutet för -or- i någorlunda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
