Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Nysvenskans behandling av o i stavelser med levis och levissimus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: Språkhist. bidrag. 271
Stundom har en Ijudlagsenlig växling av öppet och slutet
0 i skilda kasus givit upphov åt dubbelformer i det
nuvarande språket, Avog, idog, biltog, älskog hava vanligen slutet,
men någon gång öppet ö-ljud (jmf. Lyttkens-Wulffs Ljudlära
§ 220). Adjektiven avog, idog, biltog voro under en något
tidigare språkperiod i de allra flästa kasus i positiven samt
1 hela komparativen och superlativen trestaviga med o i öppen
stavelse (nom. pl. mask. avoghe, fem. avogha, ack. sg. mask.
avoghan, fem. avogha etc.). Det är därför fullkomligt i sin
ordning, att ändelsen og i dessa ord merendels har slutet
ö-ljud. Det någon gång hörda öppna ö-ljudet förskriver sig
från de få tvåstaviga formerna (nom. sg. fem. och nom. ack.
pl. neutr. avogh, nom. ack. sg. neutr. avogM). Då ælskogJie
är den normala fsv. formen, är det naturligt, att det nysv.
älskog merendels har slutet ö-ljud. Emellertid förekommer
i fsv. även en tvåstavig form av ordet, åtminstone i
kompo-situm ælskogJis braghd (anfört i Rydqvist III), och i Gustav
I:s bibel möter man elskog (Rydqvist II, 190).
Förkortningen av ælskogJie till älskog eller åtminstone stadgandet
av denna kortare form är att uppfatta liksom fsv. valmoghe :
nysv. valmog, fsv. Irupgumi : nysv. brudgum etc., d. v. s.
att i best. formen ælskogJiin -in (ej -n) uppfattades såsom
artikeln, hvarefter man till ælskogh-in nybildade den obest,
formen ælskogJi (jmf. Svensk akcent II, 393). Det sällsynta
uttalet av älskog med öppet ö-ljud förskriver sig från den
tvåstaviga formen ælskogli.
Orden i förstone, på sistone, åt minstone uttalas så väl
med slutet som med öppet ö-ljud (jmf. Lyttkens-Wulffs
uttalsordbok och Ljudlära § 207). Fsv. har fyrstunni,
før-stonne, i førstonne och ännu i Gustav Iis Bibel j förstonne
(jmf. Rydqvist V, 136; Bib. Apostl. 11, 15), Karl XILs
Bibel i förstone (ib.); Gustav I:s Bibel på sidstonne (jmf.
Rydqvist ib.; Job 28, 3), Karl XILs Bibel på sidstone (ib.).
Det nysv. uttalet av i förstone, på sistone med öppet ö-ljud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
