- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Åttonde Bandet. Ny följd. Fjärde Bandet. 1892 /
272

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Nysvenskans behandling av o i stavelser med levis och levissimus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

272 Kock: Språkhist. bidrag.

härrör från det äldre språkets iførstonne, på sidstonne med o
i sluten stavelse. Dessa bildningar överensstämma med dat.
sg. best, förrn av fem. örø-stammar. Emellertid kunde dat.
sg. best. form av fem. redan i fsv. genom inflytande från
ack. (-na) jämte -nne även använda -ne (se Kock i Arkiv
N. F. III, 305). Säkerligen har förhållandet redan tidigt
varit detsamma med i fråga varande ord, och i det yngre
språket äro formerna med ett n enrådande. Från formerna
i førstone, på sidstone har det nysv. uttalet av orden med
slutet ö-ljud utgått. Åt minstone synes vara relativt ungt
(tidigare åt minsto), och det har antagit samma vokalisation
i penultima som i förstone, på sistone.

Jjöndom, stundom, fordom hava merendels slutet,
stundom dock öppet ö-ljud i ultima, fastän de utgått från dat.
pl. løndom løndum, stundom stundum och från det såsom en
böjningsform uppfattade forpom forpum (vare sig att forþum
självt ursprungligen är ett kompositum eller icke). Uttalet
med öppet ö-ljud är i dessa ord det ljudlagsenliga, och det
slutna ö-ljudet beror på ordens anslutning till ord med
av-ledningsändelsen -dorn, äldre dömber (ungdom, visdom etc.).
(Denna förklaring av det slutna ö-ljudet i löndom, fordom
har redan av Lyttkens-Wulff givits i deras uttalsordbok). Att
dat. pl. på -dorn (-dhom) tidigt kunde missuppfattas såsom
avledningsändelsen -dom, framgår av Kristoffers landslag
Æ. 13, där skrivningen sløg(h)doom med 00 två gånger
anträffas: meth tienist eller androm sløgdoom och meth tienist
eller sløghdoom. På motsvarande ställe i ÖGL. (Æ. 10 pr.)
heter det: mæp pianist. . . adla mæp aþrum sløglipum samt
mæp pianist ælla sløglipum. Skrivaren av KrLL. har
således missuppfattat dat. sløgdom såsom en av adjektivet sløgher
gjord avledning på -dom(ber).

Den feminina pluraländelsen -or i flaskor, människor etc.
har ett ganska skiftande uttal. Jämte det nyss anförda uttalet
med öppet ö-ljud brukas även slutet ö-ljud. Dessutom uttalas’

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:18:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1892/0282.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free