Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En svensk Trojasaga från 1529 (Robert Geete)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38 Geete: En svensk Trojasaga.
Agamemnon och det af henne på gemålen begångna mordet,
ger luft åt sin pessimistiska uppfattning af kvinnotrohet
sålunda: "Sed hoc est certum inter femineas voluptates quod,
cum in sui corporis deliramenta labuntur, numquam
appetunt cum aliquo commisceri qui marito suo sit melior nec
equalis. Semper enim ad viliora declinant, et cum ipse
honoris earum prodige facte sint in personis suis, non horrent
committere vilitates &c". Båda dessa ställen saknas, såsom
nämdes, i den svenska öfversättningen.
Äfven i en annan punkt visar sig öfversättaren ogilla
sin förebild, och detta torde möjligen kunna gifva ett
uppslag i afseende på Öfversättarens vitæ genus. Guido gör
nämligen på några ställen häftiga utfall mot de andliges
girighet och sedeslöshet: alla dessa ställen hafva omsorgsfullt
förbigåtts i öfversättningen. Så heter det hos Guido i det
kapitel, där det förtäljes, hurusom presten Thohans i Tröjas
Pallastempel låter köpa sig af Antenor till att åt grekerna
utlemna palladiet, med hvars förlust Tröjas fall är
oundvikligt, på följande sätt: "Sed o dij ex quo Thohans sacerdos
elegit ciuitatem suam proditorie malle perire quam aurum
perdere sibi datum, quis locus tutus esse poterit aut securus,
si sanctitas incorrumpenda corrumpitur. Sane non est in
sacerdotibus nouum istud in quibus ex antiquo auaricia
omnium viciorum mater suas radices affixit et ingluuiosa
cupiditas suas medullas extendit . . . Nam nullum scelus
potest esse tam grave quod ad committendum illud sacerdotes
in fulgore auri subitam non recipiant cecitatem. Sunt enim
auaricie templum et cupiditatis auxilium". Den svenske
öfversättaren har ej ett ord härom. Häraf skulle möjligen en
anledning kunna hemtas till en förmodan, att öfversättaren
tillhört de andliges klass, ett antagande, som vinner stöd
äfven i ett par andra omständigheter, hvarom mera längre ned.
Ett afgörande bevis för riktigheten af antagandet, att
den svenske öfversättaren haft framför sig Guidos text, är,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
