- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Nionde Bandet. Ny följd. Femte Bandet. 1893 /
52

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Behandlingen av fornsvenskt kort y-ljud och supradentalers invärkan på vokalisationen (Axel Kock)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

52 Kock: Kort «/-ljud.

y > ö. Isl. har nämligen skúmi "shade, dusk", ännu på
1700-talet (t. ex. av Serenius) skrives ordet skyma, och så (schýma)
heter ordet alltjämt i skånska bygdemål (Ljunits och Törnå
härad).

Förhållandet är detsamma, då ^/-ljudet ursprungligen
varit kort men senare förlängts. Som bekant har i fsv.
ursprungligen korta vokaler förlängts framför åtskilliga
konsonantförbindelser. Så har t. ex. kort a förlängts framför ng
fore ljudutvecklingen ä > a, men senare har åter igen det
av ä utvecklade ä-ljudet i ljudförbindelsen ang förkortats.
Utvecklingen har alltså varit t. ex. länger > länger > länger
> lång. I fall icke ä-ljudet i fsv. länger under en viss
period (som delvis sammanföll med tiden för ljudutvecklingen
ä > a) varit förlängt, skulle vi ännu i dag hava havt läng
med ä-ljud (jmf. Kock: Fsv. ljudlära II, 393 ff.). F-ljudet
i nysv. verbet ysta förklaras genom delvis liknande
omständigheter. Ordet hade i de nordiska språken under älsta tid
kort vokal liksom substantivet ost (isl. ystask, ostr), men att
vokalljuden i dessa ord under en viss period varit långa,
framgår av följande omständigheter. Sydskånskan (i t. ex.
Yemmenhögs härad) har alltjämt långt vokalljud framför
ljudförbindelsen st i många ord, som dels ursprungligen havt
kort vokal, dels ursprungligen havt lång vokal, hvilken
emellertid i nysv. riksspråket numera är kort; så t., ex. i ysta,
krysta, bryst "bröst"; öst, prost; bister, kista, sist, rista;
kasta, mast, läst etc. I nysv. riksspråket uttalas ost med
slutet ö-ljud, hvilket ljud i rotstavelser under normala
förhållanden tillkommer blott långt ö-ljud (ös, bot etc.).
Vokalljudet i ost måste alltså även i riksspråket hava varit långt
ännu vid den tid, då vokalljudet i bot (isl. bof) etc. antog
det slutna, starkt rundade uttal, som långt ö-ljud numera
har i rspr., och detta bekräftas av stavningen oost i sen fsv.
(LB. och PK.; beläggställen i Söderwalls ordbok). Jmf.
härmed att det mnt. låneordet prost alltjämt i rspr. har slutet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 00:08:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1893/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free