- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Nionde Bandet. Ny följd. Femte Bandet. 1893 /
53

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Behandlingen av fornsvenskt kort y-ljud och supradentalers invärkan på vokalisationen (Axel Kock)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kock: Kort #-ljud. 53

ö-ljud (prost), fastän det numera förkortats. Härav följer, att
ljudutvecklingen i rspr. varit öster > öster > öster (med slutet
och starkt rundat ö-ljud) > ost. Kvantitets-förändringen har
varit analog i verbet y sta > ý sta > ysta. Ljudlagen för
övergången av y till ö framför s (t. ex. i pluralen fsv. myss >
nysv. möss) genomfördes under en period, då ^-ljudet i ysta
var långt. Detta förklarar, hvarför vi ännu i dag hava ysta
med 2/-ljud trots möss. Så väl i ysta som i lång beror
vo-kalisationen alltså därpå, att i dessa ord med ursprungligen
kort rotvokal, denna under en viss period varit förlängd,
ehuru den senare ånyo förkortats.

I det följande få vi tillfälle anföra åtskilliga kategorier
av ord, där förhållandet varit enahanda, och när fråga blir
om behandlingen av ^-ljudet framför t. ex. n, få vi till och
med erfara, huru, fastän kort y framför n ljudlagsenligt
blivit ø (fsv. synnodagher > nysv. söndag etc.), nysv. rspr.
likväl har lika många (eller flera) ord med y-ljudet kvar
framför n som sådana, där vokalen utvecklats till ö, helt
enkelt beroende därpå, att i flertalet ord med ljudförbindelsen
-yn- ^/-ljudet under tiden för utvecklingen y > ö var förlängt
(synd etc.).

Det här framställda får en ganska god belysning därav,
att t. ex. riksspråkets krympa, skymma, skymta hava y-ljnå
i skånska bygdemål med rotvokalen lång i dessa ord: krympa
(Vemmenhögs, Ljunits och Torna härad), scJiyma (Ljunits
och Torna), schymta (Vemmenhög), men däremot ö-ljud i
Onsjö och Frosta härader, där rotvokalen uttalas kort
(krömmpa, schömma, scJiömmta). Då det blott är kort (ej långt)
2/-ljud, som övergår till ö, har alltså i dessa ord, med
ursprungligen långt eller med relativt tidigt förlängt 2/-ljud,
vokalljudet y bibehållits i Vemmenhögs m. fl. härader,
emedan vokalen alltjämt är lång; i riksspråket har det ock
bibehållits såsom 2/-ljud, emedan det först i relativt sen tid
förkortats; i målen i Onsjö och Frosta härader däremot

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:19:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1893/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free