- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Nionde Bandet. Ny följd. Femte Bandet. 1893 /
58

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Behandlingen av fornsvenskt kort y-ljud och supradentalers invärkan på vokalisationen (Axel Kock)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

58 Kock: Kort y-ljud.

tighi hava på Ijudlagsenlig väg utvecklats enligt regeln, at
i relativt oakcentuerad stavelse y övergår till i, när ett i (j)
följer t. ex. i prepositionen fyri > ßri (Kock i Arkiv IV,
163). Måhända är dock «-ljudet i det sällsynta fsv. fira,
fsv. firitiffhi, fd. firce (jämte fyræ) att återföra på en gammal
växling mellan i och iu i detta ord. Det fsv.fyritiffhi, ävensom
fyr(e)tigU >fyrtighi, har blivit nysv./oVfø", under det att ^-ljudet
i det föga använda fyr(a)tio väl snarast beror på
anslutning-till det enkla fyra, men dess y-ljud skulle ock kunna
omedelbart förklaras av fsv. fyretighi. Fyrk hade fordom troligen
lång vokal (jmf. fyre samt äldre da. ßrik "en fjärdedels
skilling").

Syrsa, som hittills icke påvisats i fsv., torde åtminstone
under denna form (med ^/-Ijud) vara helt ungt i språket;
Var. har siressa, no. sirissa. Nysv. myrten är ett nytt lån
(jmf. nht. myrte)1, det finnes icke i fsv. och motsvaras i Var.
av mirtelträ. Både myrten och syrsa möta alltså i svenskan
först efter ljudutvecklingen y > ö.

Ovan s. 51 har framhållits, att i överensstämmelse med
förhållandet i en mängd nysv. bygdemål kort /-ljud i fsv.
och fd. var supradentalt *) omedelbart efter vokal, när det
stod i slutljud eller fore vokal. Emellertid använder en
massa nysv. bygdemål supradentalt l även mellan kort vokal
och följande labial, palatal eller guttural konsonant (p, m, v,
j, g, k), t. ex. valp, iälpa "hjälpa", älv, välja, talg, ölg
(uttalat med #-ljud, "älg"), folk, mjölka etc. Dessutom före-

(bjuåa, ljuga etc.), och då tjuv i fsv. och nysv. ingick och ingår såsom
relativt oakcentuerad kompositionsled i en massa sammansättningar (fsv. fiska-,
gör-, Jiumbla-, hvinsko-, kirkio-, nætia-, run-, shafl-þiuver. orþiuva etc.), så
har iu måhända ljudlagsenligt dialektiskt övergått till iy i relativt
oakcentuerad stavelse (fiyritighi, kyrlco-tjyv etc.). P. Svart skriver i Gustav Iis
Krönika Daletiyffuen(s) (s. 105, 106), men Dale tiuffuen (107); DalemngTcar
eller tiyff (106), tiyffueriedt (111). Ovisst är, om tyfwerie s. 55, 57 i Karl XI:s
Krigz-Articlar därav utvecklats, eller om det är ett danskt lån.

*) Jag sammanfattar i denna uppsats under namnet supradental både
det, som vanligen så benämnes, och kakumirial.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 00:08:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1893/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free