- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Nionde Bandet. Ny följd. Femte Bandet. 1893 /
62

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Behandlingen av fornsvenskt kort y-ljud och supradentalers invärkan på vokalisationen (Axel Kock)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

62 Kock: Kort y-ljud.

förlängningen av a framför nd (i vånda, stånd, stånda)
tillhörde rspr. eller icke. Noreen förmodar i Nordisk revy II,
182, att -and- ljudlagsenligt i rspr. blev -and-, blott när
n och d tillhöra olika stavelser, och denna åsikt uttalar
Tamm: Fonetiska kännetecken s. 14, och han anser, att också
i -old-, -åmb- vokalförlängning inträdde i rspr. framför sonant
men ej framför konsonant. Under det att jag (Fsv. ljudlära
II, 403, Undersökningar s. 45 f.) fattat vårta, Mårten etc. :
svart, kart etc. så, att vokalförlängningen inträdde blott i
två-stå viga ord (bättre: framför sonant), så har jag åter (i Fsv.
ljudlära II, 399 ff., Undersökningar s. 47 f.) sökt förklara
de nysv. vånda stånd(a), våmb med å såsom inkomna från
dialekter, där a i alla ställningar framför nd, mb övergick
till a, och Noreen har senare i Pauls Grundriss I, 481 §
147, a anslutit sig till denna min åsikt. Det är vanskligt
att med full bestämdhet i dylika fall avgöra, hvad som är
en Ijudlagsenlig värkan, och hvad som kan bero på
dialektiska inflytelser, särskilt därför, att om förlängningen i rspr.
inträdde i vissa, men uteblev i andra former, dessa under
en senare period invärkat på hvarandra, och jag har
därför i Fsv. ljudlära II, 402 reserverande anmärkt, att man
åtminstone tills vidare borde uppfatta växlingen and : ånd
som jag där gjort. Emellertid lar oss nu undersökningen av
^-ljudets behandling, att åtminstone detta ljudlagsenligt
förlängts i rspr. under vissa förhållanden framför nd, och (se
s. 67) även framför mb. Fastän det ej är visst, att a och
y behandlats lika framför dessa konsonantförbindelser, talar
dock, så vitt man för närvarande kan se, sannolikheten
kanske snarast därför, eller med andra ord: härav blir i viss
mån troligt att, såsom Tamm antagit, förlängningen av a i
stånda, vånda, våmb tillhör riksspråket, så att växlingen å : a
framför nd, mb (och då kanske ock framför Id) bestämts
därav, huruvida en sonant efterföljde konsonanterna eller
icke. Såsom i viss mån tydande på samma förhållande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 00:08:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1893/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free