- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Nionde Bandet. Ny följd. Femte Bandet. 1893 /
73

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Behandlingen av fornsvenskt kort y-ljud och supradentalers invärkan på vokalisationen (Axel Kock)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kock: Kort ^-Ijud. 73

Nysv. Jcryss har icke påvisats i fsv.; för övrigt har
ordet fordom (om också kanske icke, sedan det infördes i Sverge)
havt långt ?/-ljud, efterföljt av ts (platt.-t. krüüts, krüüs).
Adverbet nyss har bibehållit ^/-ljudet genom anslutning till
ny. Om kyss, kyssa se s. 80. - F-ljudet i interjektionen
vyss beror därpå, att ordet är onomatopoetiskt; av vyss har
vyssa och det numera med sch-ljnd uttalade vy sjá bildats,
hvilka ej påvisats i fsv. - Då ljudförbindelsen sj i hysja, rysja
först i sen tid torde hava övergått till scA-ljud, må dessa
ord här nämnas. Enligt Lyttkens-Wulffs uttalsordbok är
uttalet av hy sjá rned s-ljud konstlat; däremot brukas hyssning
jämte hysjning (d. v. s. hyschning). Orden (som icke finnas
i fsv. literaturen) äro avledda av den onomatopoetiska
inter-jektion, som l danskan skrives hys; jmf. da. verbet hysse,
som därav avletts, samt seden att, när man önskar tystnad,
åstadkomma ett s-liknande men starkt labialiserat och därför
tillika om y påminnande ljud. - Rydqvist Yl upptar namnet
på fiskredskapet rysja både under denna form och under
formen rösja. Den förra är väl numera i riksspråket enrådande
eller väsentligen enrådande, men att man fordom kunnat
uttala ordet med ö, bekräftas av Salbergs ßskerösia (upptaget i
Anderssons anf. skrift s. 100). Då f ht. har rus(sja, nht.
reuse (got. *rusjo jmf. Kluge: Etym. "Wb.; nyno. rysja), torde
ordet i fsv. hava havt långt «/-ljud. Detta har troligen
förkortats vid olika tid i skilda trakter, och därav förklaras
den nysv. växlingen rysja : rösja.

Det ord, som numera väl allmänt uttalas hyska "liten
ögla av metalltråd, hvari en hake ihäktas för att dymedelst
sammanhålla något", förekommer under något äldre tid med
flera andra former. Weste har hyskja, hyssja, össja; Sahl-.
stedt hösja med hänvisning till ösja; Serenius ösja, Dalins
ordbok uppgiver, att även skrivningen öska förekommer, l
detta mångskiftande ord är ö den äldre vokalen. Det är
nämligen ett lån från lågtyskan, där man har jämte öse

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:19:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1893/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free