Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Behandlingen av fornsvenskt kort y-ljud och supradentalers invärkan på vokalisationen (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: Kort í/-ljud. 77
Unghare övat inflytande på lyghn, lyghnare, så att man vid
sidan av den ljudlagsenligt försiggående utvecklingen till
lyngn, lyngnar e även lät lyghn, lyghnare alltjämt bibehålla
det äldre ^Ä-ljudet; och att värkligen liugha, Unghare kunde
påvärka lyghn, lyghnare^ visa de någon gång mötande
sidoformerna liughn, liughnare, som hava icke blott gh utan ock
diftongen iu från liugha. Unghare. De fsv. lyngn^ lyngnare
(skrivna lygn, lygnaré) skulle i nysv. förbliva oförändrade, under
det att de yngre fsv. lyghn, lyghnare ljudlagsenligt gåvo løghn,
løghnare, hvilka i aysv. borde bliva *lögen, *lög-nare (med
g-Ijud + ^-Ijud). De nysv. lögn, lögnare hava ngn-ljuåen från
fsv. lyngn, lyngnare, ö-ljudet från växelformerna løghn, løghnare.
Denna uppfattning synes mig vara att föredraga
framför den, att man i fsv. lyghn > lyngn > löngn (nysv. lögn)
fått ö på ljudlagsenlig väg, ty i så fall måste man antaga,
att y varit förlängt icke blott framför ng (i yngre etc.) utan
ock framför nk (i rynk(í)a etc.), hvilket senare antagande
åter icke harmonierar med den sannolikaste behandlingen av
a framför ljudförbindelsen nk i riksspråket. Om man
emellertid vill utgå ifrån att även framför nk i rspr.
vokalljuden förlängts, när en sonant följde efter nk *) (ty en
förlängning framför nk över huvud är otänkbar), så skulle
lyngn > löngn ensamt representera den ljudlagsenliga
behandlingen av kort y framför palatal nasal, under det att
såväl i yngre etc. som i rynkia etc. ^/-ljudet skulle bero
därpå, att det varit förlängt vid tiden för ljudutvecklingen
y > ö. I dessa ord efterföljdes nämligen den palatala
nasalen av g, k; i lyngn (skrivet lygn) åter av n. - Faktiskt
är i alla händelser, att y kvarstår framför ^-ljudet,
efterföljt av Æ, g, men ej i lögn (däremot i dygn, troligen av
äldre døghn).
*) Häremot tala dock vanka(s), manke (a från man?), ankare (a genom
senare tyskt inflytande?), bänka (dock ej uppvisat förr än hos Birgitta). Ankel
skulle kunna hava a från pl. anklar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
