Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Behandlingen av fornsvenskt kort y-ljud och supradentalers invärkan på vokalisationen (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: Kort «/-ljud. 81
ljudsperiodens avslutande, hvarigenom man av *soniR fick
sønir) en förklaring av denna form, som väl mången annan
oberoende av anmälaren tänkt sig. Något senare har Bråte
i Äldre Vestm.-lagens ljudlära s. 36 framhållit vissa fsv.
former, där förhållandet skulle kunna hava varit ett liknande.
På här angivna sätt förklaras den fsv. växlingen
ypin : øpin. Vidare fsv. pl. nyter : nøter (pl. till nut, not\
och fsv. pl. nøter återfinnes i isl. pl. hnøtr (av hnof). Den
nysv. pl. nötter utgör den omedelbara utvecklingen av nøter.
Hit hör den fsv. växlingen t. ex. i nom. ack. pl. *lytir, lyti :
lø’ter, løte (de två sistnämnda redan i VGL. I) av luter, loter ^ i
kompar. y f re : øfre (isl. øfri; jmf. ovan etc.), superi, y verster :
øverster (isl. øfstr\ i syklinger : søklinger "socka" (jmf. isl.
sokkr)j symn : sømn søfn (även i isl. søfri), möjligen ock
i tylpt: tølpt (VGL. II; jmf. isl. tylpt: tolpt). Växlingen fsv.
kyklinger: køklinger torde böra så förklaras, att kyklinger
innehåller omljud av det iü, som möter i isl. kiuklingr, under
det att køklinger utgör en avledning med omljud av fsv.
kokker "tupp". Denna förklaring av kyklinger synes troligare
än den, att det skulle utgå från ett *kukker, eftersom det är
ovisst, huruvida en likartad form kan styrkas genom lån av
finskan från de nordiska språken (se Thomsen: Den gotiske
sprogklasses indflydelse på den finske s. 125, ordet kukko).
I enskilda fall kan det vara mycket vanskligt, stundom
omöjligt att med visshet avgöra, huruvida ö-ljudet i ett
svenskt ord utvecklats ur ett äldre 3/, eller om det,
åtminstone delvis, förskriver sig från ett i-omljutt o. Så har t. ex.
fsv. jämte pl. synir (sá, att dömma av Schlyters ordbok och
Rydqvist II, 151 f., i landskapslagarna) även søni(r) (Bon.,
Med. Bib. I, Rydqvist ib.), nysv. söner. Då nu, som nyss
framhållet, isl. sønir uppstått av *soniR, finnes den
möjligheten, att nysv. söner icke blott utvecklats ur fsv. synir,
liksom annars y framför n övergått till ö, utan ock utgör en
omedelbar fortsättning av den gamla (= isl.) formen sønir.
ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI IX, NY FÖLJD V. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
