- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Nionde Bandet. Ny följd. Femte Bandet. 1893 /
111

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volundsagan (Henrik Schück)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Schück: Vplundsagan. 111

3) Velents uppehåll hos Nidudr inledes af följande
episod. Vid konungens hof finnes en annan konstfärdig smed,
och mellan denne och Velent uppstår en häftig rivalitet. En
täflan utsättes, men då Velent skall taga sina värktyg för
att börja sitt smide, äro dessa borta. En riddare, hvars namn
Velent ej känner, har nämligen stulit bort dem. Velent har
dock sett mannen, när denne åsåg, hvar han gömde sina
värktyg, och han antager därför, att det är denne riddare,
som bestulit honom. Då han för konungen yppar sin
misstanke, ber denne honom utpeka den skyldige bland
hofmännen. Velent mönstrar alla, men finner icke mannen i
fråga. Då förfärdigar han en bildstod af tjufven, som är så
lik, att Nidudr tilltalar denne i tanke, att det är den
af-sedde riddaren. Då Velent upplyser honom om värkliga
förhållandet, svarar konungen, att det ej var underligt, att
Velent ej funnit honom bland de hofmän, han sett, ty konungen
hade skickat honom såsom sändebud till Sverge (kap. 62-66).

Denna episod kan svårligen vara ursprungligt germansk,
och redan förfärdigandet af bildstoden talar för ett lån från
antiken, ty någon egentlig bildhuggarkonst hade germanerna
ju ej. Nu finnes det en liknande antik konstnärsanekdot,
hvilken är knuten till målaren Apelles’ person. Anekdoten
är anförd af Plinius, tyvärr med dennes vanliga ordkarghet.
Innehållet är följande. Medan Apelles vistades hos
Alexander, stod han ej i vänskapligt förhållande till Ptolemæus.
Under dennes regering blef han sedermera vinddrifven till
Alexandria. Genom sina rivalers svek mottog han då genom
en kunglig budbärare en inbjudning till måltid hos
Ptolemæus. Då Ptolemæus, förbittrad öfver att se den
misshaglige konstnären, vredgad frågade, hvem som inbjudit honom
till den kungliga taffeln, svarade denne: en af dina egna
budbärare. Konungen visade honom då alla sina budbärare
och båd honom utpeka den, som inbjudit honom. Konstnären
tog då ett kol från den slocknande glöden och ritade på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 00:08:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1893/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free