- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Nionde Bandet. Ny följd. Femte Bandet. 1893 /
112

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volundsagan (Henrik Schück)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

112 ScMck: Vplundsagan.

väggen budbärarens bild med en så slående likhet, att
konungen igenkände ansiktet, innan teckningen ännu var
afslutad *).

I följd af sin knapphändighet har Plinius underlåtit att
berätta, att den budbärare, som medfört bjudningen, ej var
närvarande bland dem, som Apelles mönstrade, men detta är
tydligen meningen; eljest hade teckningen icke blott varit
öfverflödig, utan äfven föga bevisande. Att döma af en
anspelning på denna berättelse, som finnes hos Lukianos, synes
det hafva varit målaren Antiphilos, som på detta sätt sökt
skada den fruktade medtäflaren.

Jämföra vi nu dessa båda berättelser med hvarandra,
så äro de onekligen så pass lika, att vi måste förutsätta ett
samband dem emellan. I båda fallen vinddrives konstnären
till konungens land. I båda fallen mötes han af en rivals
afund. I ena fallet är det en budbärare, i det andra ett
sändebud, som är värktyg för bedrägeriet. I båda fallen
uppmanas den bedragne att mönstra de misstänkte. I båda
fallen är den värkligen skyldige ej närvarande. I båda fallen
visar konstnären sin oskuld genom att med fullkomligt
lefvande åskådlighet afbilda gärningsmannen.

Att den german, som på sitt språk omflyttat
Dædalus-sagan, själf skulle i denna hafva inflikat denna
konstnärsanekdot, förefaller mig föga troligt. Vida sannolikare synes
mig vara, att man redan under antiken knutit denna
berättelse till Dædalus’ person. Anekdoten passar ju för hvarje
konstnär, hvilken ägt förmåga att gifva sina bilder en slående
likhet, och denna förmåga tillskref myten äfven Dædalus.
Han afbildade en gång Herakles så naturtroget, att denne

*) "Non fuerat ei gr a tia in comitatu Alexandri cum Ptolemæo, quo
regnante Alexandream vi tempestatis expulsus subornato frände æmulorum
piano regio invitatus ad cenam venit, indignantique Ptolemæo et
voca-tores suos ostendenti, ut diceret a quo eorum invitatus esset, adrepto
car-bone extincto e foculo imaginem in pariefce deliniavit, adgnoscente voltum
plani regi inchoatum protinus.^’ (Plin. N. H. XXXV, 89.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 00:08:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1893/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free