Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volundsagan (Henrik Schück)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Schück: Vplundsagan. 115
rättelsen. Skilnaden är här det mer eller mindre aktiva
deltagandet i dråpet.
7) Yelent våldtager Mduds dotter. Såsom jag förut sökt
visa, äger denna episod sin fulla motsvarighet i den
Dæda-lussaga, som antagligen förelåg för den germanske bearbetaren.
8) Velent gör sig en flygmaskin och undkommer den
grymme konungen. Äfven denna del af sagan har, såsom
förut visats, sin antika motsvarighet.
Som man märker, skilja sig här de båda berättelserna i
ett fall. Dædalus har en son, hvilken följer honom på flykten
och omkommer; Velent har däremot ingen son. Detta är en
förändring, som efter alla tecken att döma måste vara
företagen i den Dædalussaga, som i detta fall förelåg. Därigenom
att Dædalus och Hephaistos kontaminerades, så måste
Dædalus erhålla en son med Minerva. Från synpunkten af den
för folksagans ästetik gällande uppfattningen, hade man
således ej behof af en äldre son, och denne uteslöts därför
såsom obehöflig.
Om Dædalus’ lif efter flykten har visserligen den antika
myten åtskilliga uppgifter, men dessa synas endast hafva
tillkommit ur vissa städers äflan att tillegna sig den berömde
konstnären. Dessa uppgifter hafva också ett mera
konsthistoriskt än mytiskt innehåll.
En annan skenbar olikhet förekommer ock. I den norska
(tyska) versionen af sagan har Velent en broder Egill,
mästerskytten, hvilken vid Velents flykt utför ungefär samma
konststycke, som vi känna från Wilhelm-Tells-myten (kap. 75
-78). Till denna episod finnes ingen motsvarighet i
Dæ-dalussagan, men man torde kunna ifrågasätta, om den
ursprungligen hort samman med Wélands historia. Det är
visserligen sant, att anspelningar på denna episod förekomma
redan i V9lundarkvida och i franska dikter - dock blott
så till vida, att Egill göres till Wélands broder -, och däraf
synes följa, att den åtminstone mycket tidigt knutits till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
