- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Nionde Bandet. Ny följd. Femte Bandet. 1893 /
128

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kann man av aksentueringen i islänska handskrifter draga några slutsatser rörande det ekspiratoriska huvudtryckets plats? (Ludvig Larsson)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

128 Larsson: Aksentueringen i isl. hds.

siffrorna för vissa ord anje, att l:sta stavelsen oftare har
aksänt än den 2:dra. Ingenting är ju häller rimligare, än
att vissa ord äller vissa grupper av ord bildat undantag, ja,
man kunde ju rent av tänka sig, att samma ord icke alltid
haft huvudtonen på samma stavelse. Men de sins emällan
överensstämmande siffrorna för de talrikast företrädda orden
i ovanstående tabäller tillsammans med de åt samma håll
pekande siffrorna för det stora flertalet av de övriga, mindre
ofta förekommande orden synas tydligt visa, att på de här
undersökta hds:s tid i sammansatta ord av ovan
beskrivna slag ekspiratoriska huvudtrycket legat på
ordets 2:dra stavelse.

Dänna slutsats jer oss naturligtvis rätt att antaga, att
det ekspiratoriska huvudtrycket i allmänhet legat på 2:dra
stavelsen i alla sammansättningar, vilkas förra del är ett
enstavigt ord. Riktigheten av dätta antagande skulle kunna
prövas på två sätt jenom undersökning av aksäntförhållanden.
Det ena vore att taga reda på hur ofta l:sta stavelsen saknar
aksänt i sådana sammansättningar som Muscapr, spámaþr.
Yisade defc sig då, att dänna stavelse långt oftare vore
utan aksänt än vad fallet i allmänhet är med långa vokaler,
vore ju härijenom det nämda antagandet starkt bekräftat.
På den mödosamma ock i många fall ytterst vanskliga
undersökningen, hur ofta aksänt saknas över lång vokal, känn
jag visserligen icke för närvarande inlåta mig, men, till den
värkan det hava känn, nämner jag att i StH l:sta stavelsen
i ordet spámapr saknar aksänt 36 ggr ock har aksänt 20
ggr, medan t. eks. värbet låta över Stammvokalen a (icke dess
omjudsformer ^, £, e, o>, p, o äller reduplikasjonsvokalen e)
saknar akisänt 17 ggr ock har aksänt 89 ggr, samt att i samma
hds. ordet hiuscapr har l:sta stavelsen utan aksänt 5 ggr,
med aksänt 4 ggr, under det att ordet Ms förekommer utan
aksänt 5 ggr ock med aksänt 24 ggr. Likaledes i StH
finner man Stammvokalen i det enkla ordet fé (formen fiár

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 00:08:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1893/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free