- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Nionde Bandet. Ny följd. Femte Bandet. 1893 /
129

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kann man av aksentueringen i islänska handskrifter draga några slutsatser rörande det ekspiratoriska huvudtryckets plats? (Ludvig Larsson)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Larsson: Aksentueringen i isl. hds. 129

oräknad) utan aksänt 3 ggr, med aksänt 15 ggr, under det
att fé som första led i sammansättningar, såsom fégirne,
fé-muriTj févaoxtr, står utan aksänt 12 ggr1), med aksänt 5
ggr. Det andra sättet yore att undersöka, hur ofta aksänt
oriktigt utsättes över korta vokaler i allmänhet, för att därav
kunna veta, vad sådana skrivsätt som t. eks. nóttórp StH
215.36, singiárner StH 65.5, vincóna StH 166.27 bevisa om
huvudtonens plats. <

Av ordet altare jämfört med ordet alltere sågo vi nyss,
att frånvaron av ekspiratoriskt huvudtryck förmår hindra
konsonantförlängning. Ingenting ligger då närmare till hands
än att fråga, om icke lång konsonant känn förkortas av samma
själ. Hoffory har i dänna tidskrifts 2:dra band, sid. 38-78
framställt den åsikten, att förenklingen av äksplosivor ock
sibilanter i slutet på förra delen av sådana sammansättningar
som fleclausS) gricland, rétlátr, crosfesta liksom i en del andra
fall skulle bero på, att närmast äfter följde konsonant. För
ögonblicket erinrar jag mig visserligen icke hava sett någon
invänning i tryck mot dänna förklaring, men jag har hort
tvivel på dess riktighet muntligen uttalas. Ock det är i
själva värket svårt att förstå, av vilket fonetiskt själ en lång
konsonant i slutet på en stavelse med huvudton skulle
förkortas därför att sammansättningens senare del börjar med
konsonant. Däremot är konsonantförkortning på grund av
svag betoning en lätt begriplig sak. Jag vågar därför
framställa det antagandet, att konsonant fö r en kling (=
konsonantförkortning) i slutet på senare delen av sådana
sammansatta ord som de nyss anförda beror på att
det ekspiratoriska huvudtrycket legat på ordens
senare del. Är dätta antagande riktigt, bör i dylika ord förra

*) Häri är likväl icke inräknad formen fesnwþare 127. 34, som är
upptagen på den förut tryckta tabällen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 00:08:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1893/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free