- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Nionde Bandet. Ny följd. Femte Bandet. 1893 /
138

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grammatiska och etymologiska undersökningar i nordiska språk (Axel Kock)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

138 Kock: Gramm, och etym. unders.

(t. ex. Gustav av äldre Gustáver < Gautstáfr), under det att
ord med akc. l och fortis på förra sammansättningsleden oftast
även i äldre språket hade denna plats för fortis.

Jag antar därför att þrettän, fiogortän, fimtän, sextän
fordom havt fortis på senare sammansättningsleden, men
siau-tiän, ätiän, nltiän akc. l och fortis på förra
kompositionsleden. Under dessa förhållanden har så väl -tan som -tian
ljudlagsenligt utvecklats ur ett urspr, -téhan- (jmf. dels
got. -téhund, dels fht. tekan och fsv. biscopstiandene, Dipl.
K S. III, 373). Av t. ex. *sehsté’han blev *sehstä’(h)an
(jmf. got. grétan : isl. gráta etc.) > sextän. Däremot kvarstod
i formerna på -£ -téhan e ljudlagsenligt i relativt oakcentuerad
stavelse (jmf. got. 2. sg. pret. domidés : isl. dømder, dømdir),
och sedan Ji förlorats i -té(h)an, erhöll man genom den vanliga
s. k. kvantitets-omflyttningen -tian i siautiän etc.

Den olika akcentjieringen av räkneorden 13-16 å ena
samt av 17-19 å andra sidan bör sammanställas därmed
att, såsom bekant, även annars ett i viss mån nytt system
ofta börjar vid sjutalet. Isl. använder feí-, prí-, fer-, fim-,
sex-tøgr "tjugo år gammal" etc., men däremot siau-, ätt-, ni-,
U-, tolfrøþr "sjuttio år gammal" etc. (jämte siaurøþr dock även
siautøgr). I got. bildas 20-60 med tigjus, 70-100
däremot med -téhund, och även i andra germanska språk finner
man ett nytt system börja med 70. Förhållandet är ett
likartat i grekiska samt i latinska och keltiska språk, och i
latinet börjar i viss mån för ordinaltalen ett nytt system med
den sjunde (se t. ex. Joh. Schmidt: Die Urheimat der
indo-germanen und das europäische Zahlensystem samt Hirt i
Indogerm. forschungen I, 466 ff.).

Emellertid är det ytterst vanligt, att fortis i de äldre
nordiska spaken hade växlande plats, så att den föll
fakultativt på förra eller på senare sammansättningsleden; se Kock:
Svensk akcent II, 327 ff., där många dylika exempel anföras.
Fastän deri ovan angivna akcentueringen för räkneorden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:19:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1893/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free