- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Nionde Bandet. Ny följd. Femte Bandet. 1893 /
143

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grammatiska och etymologiska undersökningar i nordiska språk (Axel Kock)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kock: Gramm, och etym. unders. 143

n. Förlust av konsonantiskt u och i i levissimus-stavelser
och ljudförlust i förnamn.

Som bekant hava de nordiska språken i många
ställningar förlorat w-ljudet under en period, som ligger fore den,
från hvilken våra älsta handskrifter stamma, och vid denna
förlust är särskilt den av Heinzel i Anzeiger f. deutsches
alterthum XII, 49 framställda regeln att beakta, enligt
hvilken w förloras efter lång, men kvarstår efter kort
rotstavelse. Emellertid förloras w-ljudet i vissa ord, utan att
det lyckats på tillfredsställande sätt förklara förlusten.

Enligt Noreen i Pauls Grundriss I, 464 § 82, 2 b skulle
w förloras "nach sckwachtoniger silbe", så t. ex. i Har(w)aldr,
hvilket, när fortis hvilade på senare kompositionsleden, skulle
ha undergått utvecklingen Harwáldr > Haraldr; så ock i fsv.
Øp(w)in. Samma åsikt fasthåller han i Altisl. gramm.2 § 244,
där han hänvisar till växlingen porvé : pyri i det bekanta
kvinnonamnet och menar, att av *Norfrrwégr skulle ha blivit
Norégr. Denna uppfattning är osannolik. Ty hvad skulle
vara den egentliga orsaken till att rø-ljudet föll bort i senare
kompositionsleden av dylika ord? Om man avdelade
*Harwáldr, *Norðr-wégr, *þur-wl’, så att w tillhörde fortisstavelsen,
så förstår man alldeles icke, hvarför w-ljudet skulle förloras
snarare i dessa ord än i walda, wegr, wi; ty icke kan den
omständigheten, att framför w stod en annan stavelse utan
fortis, härvid hava spelat någon roll. Och det är omöjligt
att förutsätta, att man avdelade orden så, att w fördes till förra
stavelsen. Ett avdelande *Harw-aldr, *Norðrw-egr etc. med
fortis på ultima skulle nämligen strida emot all erfarenhet. Just
när fortis hvilade på ultima, bör w-ljudet hava förenats med
följande, icke med föregående vokal, även om man kunnat
uttala *Harw-aldr, *Norfrrw-egrj när fortis låg på förra
kompositionsleden. Jag påminner om, huru man i moderna språk
har en avgjord tendens att låta en intervokalisk konsonant,
som ursprungligen tillhört den föregående vokalen, i stället

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 00:08:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1893/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free