- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Nionde Bandet. Ny följd. Femte Bandet. 1893 /
145

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grammatiska och etymologiska undersökningar i nordiska språk (Axel Kock)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kock: Gramm, och etym. unders. 145

genom inflytande från dylika ord även delvis av Nor(w)egr.
Förlusten av w i de ofta oakcentuerade pronomina gen. isl.
yp(w)ar, fsv. iþar; isl. yp(w)arr, fsv. ipar, nak(w)ar bör härmed
sammanställas, l vissa kasus (yprum etc.) måste w dock
förloras, även när orden hade fortis.

I ord med första kompositionsleden långstavig (såsom
t. ex. Qunn(w)ar) kan w hava förlorats enligt den av
Hein-zel framställda regeln, ifall man nämligen redan vid tiden
för dess värkan hade förlorat minnet av ordens ursprung
såsom . komposita och uttalade dem såsom enkla ord *).

Även i ett par andra ord förklaras förlusten av w
genom dess plats i levissimus-stavelser. Den av Noreen i Altisl.
gramm.2 § 244 anm. l givna förklaringen av isl. s(v)ä "så",
enligt hvilken -w skulle hava förlorats genom inflytande från
sem, är icke tilltalande. Liksom vi nu uttala icke blott så
med fortis, utan ock så god, så gärna etc. med levissimus
på partikeln, så har förhållandet varit detsamma i fornspråket.
Sva är den fullt akcentuerade, sä den relativt oakcentuerade
formen. De isl. svivirpa, svivirping motsvaras av fsv.
sæ-vyrpa, sævørdhning, sivirpa, sivyrping, fgutn. sveverpa, svevert.
Svwirpa har havt fortis på första, fsv. scevyrpa på andra
kompositionsleden. Vid denna akcentuering övergick l till é på
samnordisk ståndpunkt (Kock i Arkiv N. F. II, 221 ff.; jmf. fg.
svéverpa), och e utvecklades i fsv. sedan på vanligt sätt till

*) Så kan måhända ock förlusten av w förklaras i de av Noreen: Altisl.
gramm.2 § 244 anförda Jcaupangr, i fall det nämligen är sammansatt -msåvangr
"fält", subst. Tiarþindi "hårdhet" och adj. leipindr "tråkig", i fall nämligen dessa
äro atfc omedelbart sammanställa med de ägs. adjektiven heartfwende,
lác£-wende "hasserfüllt". Emellertid kan kaupangr innehålla avljudsstadiet a till
avledningsändelsen -ang : -ing : -ung; jmf. fsv. Jcøpunger, nysv. köping. Det
är ovisst, om harþindi, leiþindr innehållit något w-ljud, jmf. adj. harþr,
leiþr, och ifall det funnits, kan det hava avlägsnats även genom inflytande
från sistnämnda adjektiv. I fall det av Noreen nämnda heilyndi "hälsa"
(jmf. ägs. adj. hálwende) innehållit w, så borde det ju redan mycket tidigt
hava förlorats framför u: hail(w)und-, och ordet är väl således i alla
händelser icke att räkna hit.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 00:08:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1893/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free