Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grammatiska och etymologiska undersökningar i nordiska språk (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146 Kock: Gramm, och etym. unders.
æ; dessutom förlorades till följe av samma akcentuering w?,
så att man fick scevyrpa. Det fsv. sivirpa utgör en
kompromissform ur smvirþa och sæwrpa, det fgutn. sveverpa av
svi verpa och sevérpa l).
En bekräftelse på här framställda uppfattning av
förlusten av w finner jag däri, att även konsonantiskt i
förlorats under liknande förhållanden. Som bekant har det redan
fore de älsta urkundernas nedskrivande försvunnit efter lång
rotstavelse (senda) ^ ehuru det kvarstår efter kort rotstavelse
(selia). Emellertid förloras det stundom även i senare
kompositionsleden av förnamn.
Jämte de normala formerna på -biörn, biørn finner man
även i fsv. t. ex. Anburn (Sv. dipl. N. S. I), Abornsson 2),
Abørn, Anbørnus, Gudbørnson, Ulpho Kætilbørnason (Sv. dipl.
III); dessutom Børnsson (två ggr i samma diplom), Børn,
Born i st. f. Biørnsson, Biørn, Biörn. Jämte Bryniolver
möter ganska ofta Bryn(n)olver, även Brønolfs (gen.)3).
Fridhthuwir anträffas en gång i st. f. Fridhthiuwir. I
Orddubletter s. 25 säger Noreen sig icke förstå förlusten av j i
Brynolf, och i Pauls Grundriss I, 447 § 27 söker han
förklara ett på en runsten mötande porbur n såsom angivande
uttalet porbørn, hvars ø skulle uppfattas enligt den av Bugge
i Arkiv II, 251 f. framställda regeln, enligt hvilken e i
se-mifortisstavelse genom ett följande u omljudes till ø
(*por-bernuR > porbørn). Denna tolkning av porbur n är möjlig,
men icke sannolik. Ty såsom de anförda fsv. namnformerna
visa, har man icke blott -børn utan ock -burn och börn såsom
*) Även i sammansättningsleden isl. tvi;-, fg. tvi- : isl. tve-, fsv. tvæ- kan
växlingen 1 : e förklaras på samma sätt, men då man har även t. ex. fsv.
tvæJca jämte tviTca, så äro troligen tvi- och tve- att återföra på olika
grundformer.
2) När intet citat meddelas, har formen hämtats från M. Lundgren:
Personnamn under medeltiden, häftet I (Sv. landsm. X).
3) I ö-ljudet i Bryniolver ser jag icke blott ett i nom. och ack. sg.
etc. a-omljutt n, utan sedan semifortis på andra stavelsen försvagats till
in-fortis, övergick u i BrynMver på vanligt sätt till o i ordets ändelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
