- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Nionde Bandet. Ny följd. Femte Bandet. 1893 /
147

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grammatiska och etymologiska undersökningar i nordiska språk (Axel Kock)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kock: Gramm, och etym. unders. 147

senare kompositionsled i namn, och tydligen bör om möjligt
en likartad förklaring givas åt alla dessa former.

* Förhållandet har varit följande. Genom sammansättning
med eller anslutning till det enkla ordet för "björn77 hade
man på vanligt sätt erhållit Arnbiurn. När detta, såsom
ytterst ofta var fallet, brukades i relativt oakcentuerad
ställning (omedelbart framför efternamn etc.), förlorades 2, så att
man fick Arnburn jämte den fullt akcentuerade formen
Arnbiurn. Detta senare utvecklades på vanligt sätt till
Arn-biorn, när över huvud brytningsdiftongen iu övergick till io
(i hvilken utveckling Arnburn naturligtvis icke kunde
deltaga, eftersom det ej längre hade brytnings-diftong).
Arn-biörn blev nu i sin ordning, när det användes i relativt
oakcentuerad ställning, Arnborn, vid sidan om hvilken form
naturligtvis även den akcentuerade formen Arnbiorn levde
kvar. Sedan detta utvecklats till Arnbiørn, samtidigt med
att i något senare tid brytningsdiftongen io över huvud blev
iøj förlorade detta slutligen i relativt oakcentuerad ställning
i, så att man fick Arnbørn. Huruvida ett runristat po r bur n
snarast betecknar porburn, porborn eller porbørn, kan
stundom icke avgöras; stundom torde det kunna med någon
sannolikhet bestämmas, om man känner stenens ålder. Jag
lemnar oavgjort, huruvida Born, Børn direkte utvecklats ur Biörn,
Biørn, när dessa enkla ord saknade fortis, eller huruvida de
nybildats efter sådana komposita som Aborn(sson), Abørn.

Förlusten av i i de övriga, ovan anförda namnen
Bryn-(i)olver etc. förklaras liksom i Arnb(i)orn*). En form sådan
som Asderuer behöver icke innehålla en obruten form av
diarver, utan kan ock hava fått æ (e) av iæ i relativt
oakcentuerad ställning. Likartade namn förekomma även på
runstenar, t. ex. sikter/ (Dybeck, föl. I, 41), þorterf samt
i latiniserad form, t. ex. Sigdervus (Sv. dipl. III).

*) När, såsom fallet är med Fridhthuwir, namnformen blott en gång
påvisats utan i, är möjligheten av felskrivning naturligtvis icke utesluten, .

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 00:08:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1893/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free