- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Nionde Bandet. Ny följd. Femte Bandet. 1893 /
151

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grammatiska och etymologiska undersökningar i nordiska språk (Axel Kock)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kock: Gramm, och etym. unders. 151

(Ásmund) utan u i ändelsen, är det väl knappast troligt, att
former sådana som *ArnbernuR levde kvar vid den tid, då de
nordiska namnen började att i större utsträckning latiniseras.

Sådana sällsynta namnformer som AsUrnus (Dipl. IV)
kunna hava fått i från dat. sg. Ásbirni.

Även något om ett par förkortade namnformer.

I Arkiv N. F. II, 316 f. förkastar Noreen den av Bugge
i Arkiv II, 252 uttalade meningen, att isl. Bárþr är en
förkortad form av Bárøpr, och han gör det på grund av "allt
hvad man hittills känner om de fornnordiska och isländska
synkoperingslagarna", och ib. N. F. II, 306 menar han, att
pórpr ej är identiskt med porrøpr. Det är nog sannt, att
enligt de vanliga ljudlagarna man här icke väntar någon
synkopering, men en annan fråga är, huruvida man icke har
all anledning misstänka, att här en ovanlig ljudlag
till-lämpats *).

1) Detta sammanhänger med den för några få år sedan så livligt
diskuterade frågan, huruvida ljudlagarna värka undantagslöst eller icke. Vid
denna debatt har man, så vitt jag förstår, merendels allt för mycket
förbisett den viktiga roll, som ordens betydelse och därmed sammanhängande
användning kan spela; jmf. Otto Jespersen i Tidskrift f. fil. N. B. VII,
207 ff., Loewe i Zeitschrift des Vereins f. Volkskunde I, 56 ff. Ofta eller
oftast har man resonnerat så, som om det saknade all vikt för
ljudutvecklingen, hvilken betydelse ett ord har, som om en och samma ljudlag med
nödvändighet måste tillämpas på två ord, om blott de i dem ingående ljuden
voro identiska. Erfarenheten lar emellertid motsatsen. På nysv. heter det
hvad bef alles? y om man därmed menar "hvad befaller M?"; i fall man åter
vill uttrycka tanken "hvad sade M?" (när man icke uppfattat den talandes
ord), så har av (h)va(d) Befalles? blivit va falls? Vi hava här att göra
med absolut samma ljudförbindelse ((h)va(d) Befalles), som i båda fallen
uttalades med levissimus på (h)va(d), be- och -les och med enspetsig fortis
på -fal-, men denna samma ljudförbindelse har dock erhållit ©lika
behandling till följe av frasernas olika betydelse, och förkortningen av b ef allés
till falls i den ena användningen sammanhänger därmed, att man sökt så
hastigt som möjligt utsäga den stående och ideligen återkommande frasen
hvad befalles? "hvad sade Ni", hvarför man ökade tempot, hvilket åter
framkallade stympningen. Ett annat exempel. Fsv. hvadh har liksom
andra ord vanligen i nysv. lång rotstavelse: vad eller vä. Men i betydelsen
"hvad sade Ni?" brukas (i något vulgärt språk) ytterst ofta vä’? med kort a,
fastän ordet har fortis. Även här sammanhänger rotvokalens korthet delvis

ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI IX, NY FÖLJD V. H

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 00:08:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1893/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free