Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grammatiska och etymologiska undersökningar i nordiska språk (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152 Kock: Gramm, och etym. unders.
Vi hava nyss sett exempel på, huru förnamn ofta äro
underkastade samma ljudutveckling som relativt
oakcentue-rade stavelser till följe därav, att de ofta uttalas utan fortis.
Men andra faktorer bidraga mycket värksamt till att de
undergå större förändringar än språkets flästa andra ord. Utan
fara att missförstås inom den trängre familjekretsen kan man
uttala namn »slarvigare och otydligare än andra ord och till
och med avsiktligt förändra eller stympa dem, hvarefter på
med det hastiga tempo, hvari man framställer en dylik fråga. För att man
a priori skulle vara absolut säker på, att en "ljudlag" tillämpas i två olika
ord, erfordras alltså icke blott, att de hava absolut samma ljud, utan ock
att de hava absolut samma betydelse och därför absolut samma användning
(hvartill hör icke blott att de använda absolut samma akcentuering, utan ock
att de lika ofta uttalas med de olika tempon, som språket brukar, lika ofta
användas av de olika till språkområdet hörande åldersklasserna etc. etc.).
Men huru ofta inträffar detta? Att två skilda ord hava fullkomligt samma
ljud är ganska vanligt, men däremot inträffar det aldrig, att två ords
betydelse och användning äro absolut identiska. Fullkomliga synonymer existera
icke i något språk. Men härav blir en följd att man a priori aldrig kan
vara absolut viss, att, emedan en ljudförändring (en assimilation, en
vokal-utstötning etc.) inträtt i ett ord, den även måste samtidigt i samma trakt
hava försiggått i andra ord. Eller annorlunda uttryckt. En sats sådan som
denna: "en ljudlag måste på samma tid och ort alltid med nödvändighet
värka i alla ord med en viss ljudförbindelse" är icke sann. En sats sådan
som denna: "en och samma ljudförändring måste alltid under absolut samma
förhållanden med nödvändighet inträda" är visserligen sann, men den saknar
så till vida praktiskt värde, som för två ord aldrig finnas absolut samma
förhållanden, och denna sats är för övrigt endast en liten obetydlig
underavdelning av ett mycket generellare axiom: "under absolut samma förhållanden
måste Över huvud här i världen absolut samma värkningaf inträda", ett axiom,
hvarpå väl aldrig någon tvivlat. Frågan för språkhistorien är: när äro
ords form och deras (på grund av betydelsen beroende) användning så pass
lika, att de äro underkastade samma ljudbehandling? Endast erfarenheten,
som stödjer sig på likartade exempel, kan i hvarje enskilt fall här lemna
svar. Men så mycket kan såsom en allmän sats sägas, att huru
mångskiftande ordens betydelser i ett språk än äro, deras användning dock i de
flästa fall är så pass likartad, att i praxis det oftast ser ut, som om det
vore ordens form som ensam fällde utslaget, när fråga är om deras
ljudutveckling.
Det finnes emellertid ordgrupper, som tydligt lära oss, att detta i
själva var ket blott är ett sken, och att även ordens betydelse och därav
beroende användning är en mycket viktig faktor vid deras utveckling.
En sådan ordgrupp äro personnamnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
