- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Nionde Bandet. Ny följd. Femte Bandet. 1893 /
154

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grammatiska och etymologiska undersökningar i nordiska språk (Axel Kock)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

154 Kock: Gramm, och etym. unders.

ning av Eriker (förekommer ock under formen Ereker), Elver
en förkortning av Elever eller Eliver. I Sv. dipl. N. S. II,
registret uppföres Olfuer såsom en sidoform till Olauer (jag
har dock ej havt tillfälle konstatera, att båda namnformerna
användas om samma person). Jmf. dessutom sådana fsv.
förkortningar som Bendikt > Benkt etc. och sådana isl. (fnorska)
som Bendikt ;> Benkt, Margaret(a) > Margret etc.

Med de först anförda fsv. förkortningarna äro de i
Bä-røpr > Bärpr, som även kan hava uppstått ur Bårupr,
por-røpr > pörpr, Hropolfr > Hro[p]lfr analoga. Att med
visshet konstatera, i hvilken satsställning och i hvilken
språkform förkortningen först inträdde, låter sig väl ej alltid
göra. Allra lättast torde (bortsett från barnspråket)
förkortning hava inträtt i trestaviga former, som användes utan
fortis t. ex. por(rø}fiär Sveinssonar, Hrö($ö)lfe Kråka, och
då blir vokalförlusten i viss mån besläktad med den i dat.
ham(a)re etc., men naturligtvis ej därmed analog, eftersom
*hamare, när synkoperingen inträdde hade fortis på
antepenultima. Sedan en synkoperad form uppstått i en viss eller
i vissa ställningar, blev den senare allmänt gängse. Ett gott
stöd för den här representerade meningen utgör namnet
porolfr : pö(r)lfr, fsv. Tholf, eftersom r-ljudet efter ö i pörlfr
i motsats till det postvokaliska r i t. ex. pörpr (som Noreen
vill härleda ur *pörwQrpr) icke kan misstänkas förskriva sig
från senare kompositionsledens rotstavelse.

Namnet polfr har Noreen utförligt diskuterat i Arkiv
N. F. II, 304 f. För att från sin ståndpunkt kunna
identifiera porolfr och polfr, hvilka båda utgått från *pörwolfit,
antager han, att i vissa trakter r förlorats framför w
(härigenom pö(w)ol/R ;> pölfr), i andra kvarstått framför w
(härigenom porolfr)] och att denna dialektolikhet skulle ha visat
sig så tidigt som vid pass 700-900. Det är djärvt att, för
att förklara två närstående namnformer, antaga urgamla
dialektolikheter, och härtill kommer att den av Noreen antagna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 00:08:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1893/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free