- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Nionde Bandet. Ny följd. Femte Bandet. 1893 /
155

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grammatiska och etymologiska undersökningar i nordiska språk (Axel Kock)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kock: Gramm, och etym. unders. 155

"sporadiska" förlusten av r framför w (Arkiv ib., Altisl. Gram.2
§ 240, 2), enligt min uppfattning är av tvivelaktig visshet,
ävensom hans stöd för att namnet under vikingatiden kunde
hava formen pool/E (tvåstavigt)*). Men även om möjligen
namnet polfr i någon trakt kunnat uppstå på detta sätt, så
lära oss gamla inhemska runinskrifter, hvilkas vittnesbörd i
denna fråga, äro kraftigare än de av Noreen anförda utländska
dokumentens, att namnet polfr redan tidigt var eller kunde
vara enstavigt. Redan Hjærmind-stenen på Jutland och
Gårdstånga-stenen i Skåne hava nämligen pul f R (Wimmer:
Sønderjyllands historiske runemindesmærker s. 40). Och en annan
inhemsk källa visar, att ultimavokalen i porol/R kuride
förloras. Hedebystenen från omkring år 1000 har nämligen
pur l f; den börjar p ur l f: rispi: s t in . . . (Wimmer: anf. st.).
Runristaren har tydligen skrivit strängt "fonetiskt". När han
ville uttala pörl/R réspi sten, så försvann i uttalet Ä-ljudet i
pörl/R omedelbart framför det följande r-ljudet och omedel-

f) Enligt Noreen skrives namnet med oo (uo) i de älsta citaten, och
han anför Sv. Dipl. III, 459, Adam av Bremen och Beichenauer Necrologium.
I den först anförda källan, ett latinskt diplom från år 1320, skrives thoolf.
Men då på raden näst ovanför omtalas ragualdum dictum naa/c, hvilket
tydligen vill säga näJc (jmf. det i bygdemål använda nak "njugg; dålig;
illasinnad; svag, illamående, sjuklig"], och då redan i porolfR penultimas
vokal var lång (jmf. jbörr), så angiver thoolf säkerligen uttalet þölf. Detta
blir så mycket troligare, som runstenar redan mycket tidigare ha den
en-staviga formen þui f R (se i texten). I Eeichenauer Necrologium, hvilket är
skrivet av utlänningar, och hvars Ijudbeteckning i de nordiska namnen ofta
är mycket otillfredsställande, skrives namnet dels zolf, dels mol f, dels (en
gång) zoolf. I zuolf representerar uo långt nordiskt ö liksom stundom
annars i denna urkund (t. ex. tuoua = Tova), och zolf angiver naturligtvis
samma uttal. Av Adams av Bremen (f 1076) G-esta Hammenburgensis pontif.
ecclesiæ har man ingen handskrift äldre än från 1200-talet enligt Monumenta
G-ermaniæ historica VIII, 271. Enligt registret förekommer namnet två
gånger, ena gången i den publicerade hskr. skrivet Tholf (och, då inga
varianter anföras, förmodligen på samma sätt i övriga hskrr.), andra gången
i den publicerade hskr. skrivet Thoolf men i en annan hskr. Tholff, i tre
andra Tholf. Huruvida under dessa förhållanden det en gång hos Adam av
Bremen mötande Thoolf och det en gång i Necrologiet förekommande zoolf
betecknar något annat än Tholf, är osäkert.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:19:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1893/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free