- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Nionde Bandet. Ny följd. Femte Bandet. 1893 /
156

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grammatiska och etymologiska undersökningar i nordiska språk (Axel Kock)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

156 Kock: Gramm, och. etym. unders.

bart efter konsonanthopningen (rif), och han skrev därför,
såsom han talade, purlf rispi . . . Jmf. härmed, att omvänt
på Sjörups-stenen i Skåne står (såsom redan Munch: Nord.
Runeskrift s. 42 och Bugge i [Svensk] Antiqv. Tidskrift X,
282 antagit) tukas s un i st. f. tuka sun: det föreföll
runristaren, som om s-ljudet i sun även uttalades efter ä-ljudet
i tuka 1). pörJfjR :> pölfr är att sammanställa med fsv. tiarpla
"mycket, ganska" > fsv. hälla, även om assimilationerna ej inträtt
samtidigt. Harftla blev *liarla genom den vanliga förlusten
av den mellersta konsonanten (jmf. fsv. Jiarligli jämte
harp-lika). Till följe av sin betydelse kunde harfå)la dels hava,
dels sakna fortis; jmf. nysv. mycket garna och mycket garna
etc., samt att isl. miok "mycket" övergår till miog i relativt
oakcentuerad ställning. I dylik ställning övergick harla till
holla och i samma ställning (eller måhända först i
barnspråket) utvecklades pörlfn till pöl/fi, hvilket naturligtvis
icke hindrade, att den äldre formen pörlfn ännu någon tid
fortlevde vid sidan av den yngre pöl/R, liksom ännu i dag
Erik är den normala formen i Sverge, ehuru man redan
under medeltiden jämte denna form även brukade den yngre
formen Erker. Härigenom förklaras helt enkelt det
förhållandet, hvarpå Wimmer anf. st. fäster’ uppmärksamheten, att
de något äldre stenarna i Hjærmind och i Gårdstånga
använda pul/R, ehuru den något yngre Hedebystenen har
purlf [E]. Jmf. ock att svenska namnet Karl blivit Kal,
säkerligen först i oakcentuerad ställning (Ka(r)l Olssön etc.).

*) Wimmer (ib.) tänker sig såsom en alternativ förkla’ring av þurlf
möjligheten att fatta det såsom en ursprungligare form av þolf, men
föredrar att fatta þurlf såsom en omställning av þulfR "uden tvivl under
indflydelse af det følgende r i risþi, som bevirkede at r (R) i þulfr (þulfR)
ved sammenstødet af fire medlyd kun hørtes svagt". Denna uppfattning
motbevisas, så vitt jag förstår, därav, att om man här skulle havt
omflyttning av ett r-ljud, det på stenen skulle hava stått þu Rif (icke þurlf), ty
såsom nom. sg. tregR (drængR) och nom. pl. trekiaR (drængiaR) visa, hette
i runristarens språk nom. sg. av här i fråga varande ord, fullt utskriven,
þurlf R med -Ä, icke þurlfr med -r.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 00:08:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1893/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free