- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Nionde Bandet. Ny följd. Femte Bandet. 1893 /
157

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grammatiska och etymologiska undersökningar i nordiska språk (Axel Kock)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kock: Gramm, och. etym. unders. 157

Assimilationen rl > II i fsv. Irupkallar, tiorkal, horkalla,
lir-Jcala har kanske även först inträtt i semifortisstavelse och
från komposita någon gång överförts till det enkla katt (karl).
Jag ser icke något hinder för att på analogt sätt
uppfatta åtskilliga andra namn såsom Hropolfr : Hrólfr,
Gop-ormr : Gormr etc.

III. Utveckling ta > ea i fornsvenskan.

I Indogerm. Forschungen II, 334 ff. har jag sökt visa, att
i de östnordiska språken denna ljudlag tillämpats: "fö övergår
omedelbart framför vokal till ö" eller med någon modifikation
"i? övergår omedelbart framför a till ö" (t. ex. lúa > boa etc.).

Även växlingen l : é har på östnordiskt område delvis
reglerats av en ljudlag, ehuru den ej beherskat fullt samma
geografiska område som ljudlagen ú :> ö. I Äldre
Vestmanna-lagens ljudlära 11 ff. har Bråte (jmf. ock Flodström i Tidskr.
f. filologi N. R. IV, 64) sökt göra troligt, att på
samnordisk ståndpunkt l skulle i antevokalisk ställning (oberoende
av hvilken vokal som följde efter) hava övergått till S.
Denna hans mening har icke vunnit anslutning; och med
rätta, ty en dylik ljudlag har säkerligen icke existerat. Den
motbevisas t. -ex. av de av honom själv s. 16 anförda isl.

Däremot har på östnordiskt område, sedan fgutn.
avsöndrat sig såsom en särskild dialekt, följande ljudlag gjort
sig gällande: ? övergår i fortis-(och
semifortis-)stavel-ser framför a till S. Den har tillämpats på fsv., och så
vitt jag ser, kan den hava tillämpats även på fda. Härigenom
förklaras isl. fg. sular, suia-nki, sula kunungr : fsv. swear 1),
swea-rike; isl. friädagry fg. fria dagr (gammalt lånord; jmf.

*) Dialektiskt har i hiatus mellan e och a ett j utvecklats, t. ex. sueia
(Cod. bur.), och såsom skrivningen suæiar (även i Cod. bur.), sæyia "se"
(Stadslagen etc.; jmf. Flodström anf. st. s. 66) etc. visar, har ej redan i fsv.
övergått till äj] jmf. fsv. leghia > nysv. läja, fsv. deghia > nysv. däja;
megh (mej), segh (sej) :> maj, säj, egh ;> äj,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 00:08:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1893/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free