- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Nionde Bandet. Ny följd. Femte Bandet. 1893 /
158

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grammatiska och etymologiska undersökningar i nordiska språk (Axel Kock)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

158 Kock: Gramm, och etym. unders.

f ht. friadag, ägs. frige dæg) : fsv. freadagher*); fg. nom. mask.
prir, ack. mask. pna, nom. och ack. fem. pnar : fsv. nom.
mask. prir, men däremot ack. pl. mask. préa, nom. och ack.
pl. fem. préa(r) (jmf. isl. prir, priä, priär; se beträffande
böjningen av det fsv. prir Schlyters ordbok och Bråte: anf.
st.); nysv. tre har vokalen från dylika former. Da. har
Sverige, fredag, tre.

Självklart är att, när vid ett ords böjning, former med
och utan efterföljande a växlade, de senares vokalisation ofta
kunde segra. Så. förklaras fsv. dia, pret. dipe, pres. sg. i
Gustav I:s Bibel dijr. Vokalisationen i pres. sg., understödd
av den i pret, har segrat2). Yerbet kila finnes icke i fsv.
(Gustav I:s Nya Testamente har pres. Uijar); den nysv.
dialektiska preteritiformen kliade antyder, att i fall ordet fanns
vid tiden för ljudutvecklingen 1 ;> é, det böjdes liksom dia,
och dess vokalisation är därmed förklarad. Skria, fria, kria
"ropa, utropa", kria "anstränga sig", "kriga" äro relativt unga
tyska lån; jmf. mnt. schrien, vrien, mht. krien (fr. crier),
mnt. krigen. Vokalisationen av fsv. fiande, nysv. fiende (äldre
nysv. även fjende) beror därpå, att i fornspråket ordet kunde
fakultativt hava fortis på i (jmf. nysv. fiende) eller på a (jmf.
da., äldre nysv. fjende; se Kock: Svensk akcent II, 313 f.).
När fortis föll på a, bibehölls i naturligtvis ljudlagsenligt
(och övergick ej till e), och genom analogipåvärkan från
fiande bibehölls samma vokalisation, när ordet hade fortis på
i (frände). Här bör ock nämnas det en gång från
Söderköpingsrätten anförda mar (viar væpcer pøm til annar staz),
som redan av Rydqvist VI oversattes "blåser, drifver" och
sammanställes med got. valan. Emellertid äro som bekant

*) Den sällsynta fsv. sidoformen fri(a)dagher, friedagher kan, såsom
redan Bråte anmärkt, förklaras genom senare tysk påvärkan; jmf. mnt.
vridach.

2) Huruvida något subst. die existerat, är tvivelaktigt, eftersom i
uttrycket giwa dia, såsom redan av andra anmärkts (jmf. t. ex. Söderwalls
ordbok I, 186), dia kan vara infin.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 00:08:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1893/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free