- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Nionde Bandet. Ny följd. Femte Bandet. 1893 /
243

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Behandlingen av fornsvenskt kort y-ljud och supradentalers invärkan på vokalisationen (Axel Kock)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kock: Kort «/-ljud. 243

använder tungrots-r, och där alltså supradentaler, uppkomna
genom tungspets-r, saknas, man uttalar många ord med gammal
vokalförlängning framför r, efterföljt av en dental, med kort
vokal, t. örn (men bärn\ vörda, vårta, sorla. Bevarandet av
vokalförlängningen i mellersta Sverge i detta fall torde därför
böra delvis jämföras med ersättningsförlängning. Dock lar oss
övergången rs > ss med bibehållande av föregående vokals
korthet (fVrs>foss, kors > köss etc.), att om vokalen ej
förlängts fore utvecklingen till ett enhetligt supradentalt ljud,
denna utveckling ej framkallade vokalförlängning.

Under det att man såsom nämnt i vissa skrifter från
den äldre nysvenskans period finner y kvarstående i ord,
hvilka numera enligt riksspråksuttalet hava ö-ljud, så är det
å andra sidan icke häller sällsynt, att så väl fsv. som äldre
nysv. skrifter visa dialektiska former med ö-ljud, motsvarat
av 2/-ljud i den normala fsv. samt i nysv. riksspråket 1).

Framför / (fsv. p i ljudförbindelsen jpt) har y dialektiskt
övergått till Ö; så möta redan i fsv. av vårt nysv. verb lyfta formerna
løpte (pret.; Bil.), løpto (AL), Jøpt(h) (imperat.; Bir. II, LB. II),
opløpta (Bir. I); Var. har löffter (s. 135), Dahlstierna ej blott löf ta
utan ock klÖffta "klyfta", dref ta "dryfta", och Lagerlööf säger i
No-tata "De confusione literarum ö et y", att lyfta, syfta, klyfta,
snyfta böra skrivas med yy hvilket antyder, att man kunde vara
frestad stava dem med Ö. Övergången y > Ö framför /
överensstämmer med utvecklingen i danskan; se s. 252. Som exempel på
dialektisk övergång y >> ö framför k kunna anföras fsv. møkle (Bon.),
møklo (VKR.), dat. sg. n. møJclæ (mødæ) (LfK., Leg. III), ack. pl.
fem. møklæ (LfK.), møkit(h) (SJ., BSIL), støJckiom (Bil. 317, 4 etc.;
jmf. Rydqvist VI), røkte (VKR.; kan dock även vara att återföra
till mnt. rechte [jämte ruchté]), løktadh (VKR.), ændaløkt, atir løkt
(MR), løkka (BSH., Fr. etc.), - från äldre nysv. ttckosam (Var.
208), mokin (Gustav Iis Bibel), stocker (stycken; ib.), lokta "lykta"
och loktade hos Dahlstierna. Fsv. visar exempel på dialektisk över-

*) Se hos Söderwall beläggställen för de fsv. formerna. De faktiska
uppgifterna om Gunno Dahlstiernas språk äro hämtade från Norelius i
Arkiv II, 260, de om Salbergs och Lagerlööfs språk från Aksel Anderssons anf.
skrift s. 100.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 00:08:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1893/0249.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free