- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Nionde Bandet. Ny följd. Femte Bandet. 1893 /
246

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Behandlingen av fornsvenskt kort y-ljud och supradentalers invärkan på vokalisationen (Axel Kock)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

246 Kock: Kort -lud.

barn) (fsv. kulder kölder), gull (fsv. gul gol), bult (fsv. bolter
bulter) j hull (subst.; fsv. huld hold), huld (adj.; d genom tysk
påvärkan, jmf. mnt. holde; fsv. hulder holder), hult (fsv. hult
holt), simili (fsv. muld mold), tull (fsv. tulder tolder)’* fsv. bulle
och en gång bolle (isl. bolli, ett dryckeskärl); obs. ock nysv.
svullen, smult, smultron. Emellertid har nysv. troll, under
det att äldre nysv. ännu använder också trull; jmf. uttrycket
ta trollet för gullet (för det äldre rimmande ta trullet . . .).

Redan i fsv. har den här avhandlade tendensen vid
regleringen av rotvokalerna u : o delvis gjort sig gällande *).

Även vid valfrihet mellan o och u i ord med
supra-dentalt n (hvarom se nedan s. 260 ff.) har nysvenskan (resp.
den senare fsv.) valt formen med o, t. ex. son (fsv. sun son),
mån (fsv. mon mun), konung (fsv. konunger kununger, men
nysv. däremot k^mg), kona (fsv. kona kuna), brånad (fsv.
bruni brom), spånad (fsv. spuni ä. nysv. sponé); obs. även
nysv. honing (fsv. hunagh honagh), nysv. dåna (isl. duna).
Däremot nysv. (dop)funt (fsv. fonter f^mter).

För att komplettera undersökningen om supradentalers
invärkan på vokalisationen tilläggas ännu ett par fall, där
en dylik invärkan är sannolik.

Enligt Noreen (Pauls Grrundriss I, 478, § 1 38 a) skall i
fsv. u framför r + konsonant ljudlagsenligt övergå till o.
Men häremot talar nysv. burgen (fsv. burghin och borghiri)]
obs. även nysv. sarv ("hela sur ven"; sur v vanligt i många
bygdemål i olika betydelser) samt nysv. lurk (fsv. lurker),
murken (jmf. isl. mörkna), burk 2) (fsv. bufiker, burker).
Bråte (Äldre Vestmannalagens ljudlära s. 23) talar åter om
den för nysv. gällande regeln "att o står uteslutande framför

*) Framför långt Ä-ljud använder nysv. o: bock, stock, flock, klocka,
locka, lock, (spinn-)røcÆ etc.

2) Orden med ljudförbindelsen -urk äro dock icke fullt bevisande, ty
det vore tänkbart, att u under en viss period varit långt i sådana former,
där rk efterföljdes av sonant (jmf. ovan s. 55), och att u kunnat sprida sig
från sådana former till dem, där rk stod slutljudande eller fore konsonant.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 00:08:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1893/0252.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free