Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Behandlingen av fornsvenskt kort y-ljud och supradentalers invärkan på vokalisationen (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: Kort «/-ljud. 247
rd, rn" (ord, horn etc.) samt om "den nysv. förvandlingen av
u till o framför r d i smorde, sporde", och han synes vara
tveksam om, huruvida i ord, horn etc. en ljudlagsenlig
utveckling föreligger eller icke. Det bör emellertid framhållas,
att nysv. har uteslutande o framfor sådana med r börjande
konsonantförbindelser, som i nysv. rspr. sammansmält till
supradentaler, men kan däremot ha u framför andra med r
börjande konsonantförbindelser: ord, sporde, smorde ’), sport,
smort, korn, horn, fors, pors, torsk, borst, sorl; men däremot
burgen, surv, lurk etc. Härav bör man väl draga den
slutsatsen, att redan i fsv. r-ljudet hade i någon mån olika uttal
i dessa två ställningar, så att det var lägre supradental i
burghin etc. men däremot högre supradental i horn etc.
Jmf. härmed att i åtskilliga moderna mål r är supradentalt
men det av r + n uppkomna rø-ljudet i t. ex. han "har(e)n"
kakuminalt (= hög supradental). När t. ex. isl. burst
motsvaras av fsv. borst, kan man vara något tveksam om,
huruvida en ljudlag tillämpats, eller huruvida man vid valfrihet
mellan u: o valt o. Jag ser dock intet hinder för att
antaga att här en ljudlag genomförts, hvarför väl ock äldre
fsv. spurþe, smurpe, spurt, smurt: yngre fsv. spordhe, smordhe,
sport, smort talar. När framför supradentalt l i ulver etc.
u ej övergick till o, bör det väl så förklaras, att l i denna
ställning var låg supradental (liksom r i burghin etc.) men
r i burst (borst) däremot hög supradental.
Dialektiskt torde supradentaler ha övat inflytande även
på föregående kort e-ljud. Då som bekant i förhåller sig till
6 väsentligen så, som y förhåller sig till ö, och då
supra-dentaler framkalla ljudutvecklingen y > ö, så väntar man, att
denna faktor även skall framkalla ljudövergången i :> e. I
*) Bevarandet av w-ljudet i fsv. wrþe (pret. konj.; jämte vorþo, pret.
ind.), wrþit (part.; jämte vorþen) beror på analogipåvärkan. Efter mönstret
bran : brunno : brunnin, fan : funno : funnin etc. etc. bibehölls stundom u i
varþ : vurþo : vurþin, och från detta vurþin har det nysv. vulen som bekant
(dialektiskt) utvecklats.
ARET V FÖR NORDISK FILOLOGI IX, NY FÖLJD V. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
