- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Nionde Bandet. Ny följd. Femte Bandet. 1893 /
255

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till frågan om supradentalt l och n i det nordiska fornspråket (Axel Kock)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kock: Supradentalt l och n. 255

gutturaler och labialer samt omedelbart efter rotvokalen, när
det stod i slutljud eller fore vokal (Kock: Sv. landsm. II
nr 12; Fsv. ljudlära II, 464; jmf. ovan s. 51), men den
förmodan låg sedan nära, att fornspråket använde detta ljud
även i annan eller andra ställningar, där moderna bygdemål
nu använda det (jmf. Fsv. ljudl. II, 475). I dessa är l nästan
alltid dentalt såsom långt och i framljud, och alltså kan man ej
gärna misstänka supradentalt l i dessa ställningar i
fornspråket. Att redan det urnordiska språket använde detta
ljud, förmodas av Åström i Sv. landsm. VI, 6 s. 110, och
i väsentlig överensstämmelse med förhållandet i moderna
bygdemål formulerar Noreen i Pauls Grundriss I s. 467, § 83
regeln så, att l på samnordisk tid var supradentalt
(kakuminalt) utom i framljud, i urnordisk förbindelse med dental
samt såsom långt.

Emellertid torde fornspråket hava använt dentalt l i
ännu en annan ställning, nämligen efter vokal med infortis.
Härför talar förhållandet i moderna bygdemål, ehuru i
vissa dylika supradentalt l förekommer även i denna
ställning. Så meddelar Joh. Storm i Norvegia I, 109, att norska
bygdemål, som annars bruka supradentalt /, i regeln låta
/-ljudet vara dentalt "udlydende i ubetonede endelser", t. ’ex.
nökkel, gamal, jutul, tistil etc. Ehuru Degerforsmålet i
Västerbotten annars i stor utsträckning använder supradentalt /,
har det dentalt l "i intervokalisk ställning, när den näst
föregående vokalen icke uppbär huvudtonen" t. ex. skadale
"skadlig", sädeles "särdeles" (Åström i Sv. landsm. VI, 6 s. 106).
Vätömålet i Uppland har spegel, ängel^ jävel "djävul", immel
"himmel" etc. med dentalt / (Schagerström ib. II, 4 s. 29),
Närpesmålet samma ljud i Mmel, tjetel "kittel", nytjel "nyckel"
(Freudenthal: Über den Närpesdialekt s. 72) och
Fryksdals-dalsmålet i llasal "blåsig", motal "avog", hemmel "himmel"
etc. (Noreen: Fryksdalsmålets ljudlära s. 70). Däremot
förekommer supradentalt l mera sällan. Dock i norskan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 00:08:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1893/0261.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free