- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Nionde Bandet. Ny följd. Femte Bandet. 1893 /
259

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till frågan om supradentalt l och n i det nordiska fornspråket (Axel Kock)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kock: Supradentalt l och n. 259

tö", såsom bold, botøe (jmf. bula, bulen etc.), rfð/rf (Jm£
£/£# (synkoperat av urnord. *aili$aR; på nysv. dock även ø//,
hvarför Tamm förmodar, att ordet redan på urgermansk
ståndpunkt hade växelformer, den ena med t mellan l och #, den
andra med tö utan mellanliggande vokal), köld (jmf. kulen),
mald (jmf. mala), stöld (jmf. stulen), väld (fsv. isl. vild, jmf.
isl. vilhallr "partisk"). Tamm tänker sig, att i det senare
fallet Id troligen konserverats genom analogien efter de många
i fsv. brukliga avledda orden på d av stammar på andra
konsonanter än /. Om jag förstår honom rätt, menar han
väl, att ord sådana som afund etc. skulle ha kunnat utöva
analogi-inflytande. Detta synes mig dock vara mycket
osannolikt.

Kvarståendet av Id bör tydligen, om möjligt, förklaras
på samma sätt i samtliga dessa ord, och förklaringen ligger
nära. Liksom de fsv. byld, kyld, styld hade /, så användes
enligt Aurivillius’ bestämda uppgift (s. 100) på hans tid / i
däld, mald. I bygdemål t. ex. i Fryksdalen i Värmland
heter det ännu böd ’bolde’ (ordets sammansatta akcent visar
att en ultima- vokal förlorats), däd ’däld’, mäd ’mald’, av
äldre bolde etc. Riksspråkets vild känner jag icke från något
mål, som över huvud använder supradentala ljud, och i de
flästa bygdemål uppträder väl eld under en form med //,
utgående från den nyss nämnda urgerm. formen med tö. Då
emellertid nutida mål, spm annars bruka supradentaler, i
motsats till de anförda orden hava Mila, ållon etc. med
dentalt (icke supradentalt) /-ljud, så är det otvivelaktigt, att det
varit supradentaliteten hos l i byld, kyld, styld, bolde, däld,
mald och utan tvivel även i vild, eld, som vållat att
ljudförbindelsen Id kvarstår. Regeln har varit: supradentalt
l + d kvarstår (hvarvid i åtskilliga mål d blir supradentalt
och det supradentala l senare reduceras eller alldeles
försvinner); dentalt l + d assimileras till // (halda > hålla
etc.). Det är självklart, att, ifall d var dental även efter /, det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 00:08:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1893/0265.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free