- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Nionde Bandet. Ny följd. Femte Bandet. 1893 /
264

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till frågan om supradentalt l och n i det nordiska fornspråket (Axel Kock)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

264 Kock: Supradentalt l och n.

även av ungt ursprung, uppkomna genom sammansmältning
av r + en dental (resp. interdental) i lan "barn" etc., och i
Fsv. ljudlära II, 462, Tidskr. f. filologi K R. IX, 152 med
noten l, Arkiv N. P. II, 32 f. noten nr Yl har jag sökt
göra troligt, att dylika supradentaler förekommit redan i fsv.
Nu möta i yngre Yästg.-l. O. 3 formerna sunæquærn
"sonhustru" (== isl. sonarkván) och Iroperqnærn "svägerska",
sammansatta med isl. kvo’n kván "hustru". (Birg. III har
däremot sona quæny Rydqvist IV, 446). Den riktiga förklaringen
av denna vid första påseende underliga fornvästg. stavning
är troligen den, att redan vid tiden för handskriftens
nedskrivande (omkring år 1350) rn dialektiskt övergått till n
(eller till ett med n nära besläktat enhetligt ljud) i barn,
qwærn "kvarn" etc. Då man emellertid bibehöll stavningen
med rn (liksom ännu i dag), så lät man rn utmärka ljudet
n även i -quæn (-qucern) "hustru" l\

*) Såsom i viss mån bestyrkande den tidiga utvecklingen rn Z> fl-, skall
jag nämna ett hittills enligt min uppfattning icke förklarat ord ur ("yngre")
Västm.-lagen (från förra hälften av 1300-talet). I M. 26, 9, där det är fråga

om tjuvgods, heter det: "–––þæt ær .XL. marca sac. hafwær bonde nykel

at hærbærghe hans. oc þiufren bøter sac sina. þan ær lasom warþaþe bøte
.III. markær. þæt hetir þiufwala bot". Att Schlyter väsentligen riktigt
översätter þiufwala bot med "tjufgömmarebot, böter för härbärgerande af tjuf
eller gömmande af tjufgods", visar det föregående þan ær lasom warþaþe,
men det synes mig sannolikt, att þiufwala bot även etymologiskt
sammanhänger med warþa, och att det sålunda står för þiufwarþa bot med l av
äldre rå. þiufwarþer betyder då "tjuvvårdande" eller "tjuvvårdare" (isl.
vgrþr både "vaktande" och "väktare"); jmf. att både i fsv. och isl. varþer
(vorþr) ingår såsom senare kompositionsled i många sammansättningar: by a-,
borgh-, bøta-, stranda- etc. -varþer. Även i fnorskan torde man hava
exempel på utveckling av rå till l (Storm i Norvegia I, 106 noten 2). Den
särskilt tidiga dialektiska utvecklingen av rä~>l i þiufwala bot
sammanhänger kanske med ordets akcentuering. Det har havt fortis på första, svag
semifortis (eller infortis) på andra, infortis på tredje och stark semifortis
på fjärde stavelsen. Jmf. att enligt Lyttkens-Wulff: Sv. språkets ljudlära s. 232
utvecklingen i nysv. från rd till d är fullständigare än annars genomförd i
"efter stavelser", t. ex. Edvard. En alternativ men väl mindre tilltalande
förklaring av þiufwala bot vore att fatta -wåla- såsom i relativt oakcentuerad
stavelse uppkommet av -walda- (-walla-) och att i þiufwal(d)e se antingen ett
konrpositum, sammansatt med isl. väldi "a wielder, keeper" (jmf. isl. follcvaldi,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 00:08:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1893/0270.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free