- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Nionde Bandet. Ny följd. Femte Bandet. 1893 /
265

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till frågan om supradentalt l och n i det nordiska fornspråket (Axel Kock)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kock: Supradentalt l och n. 265

Jag påminner även om, huru enligt min uppfattning
det supradentala w -ljudet spelat en roll vid ordens vokalisation
i fsv. venstre etc. (av vinstré), nysv. vänstre etc. (se s. 248)
och i nysv. son (fsv. sun son) etc. (se s. 246).

Troligen har på urnord. och samnord, tid n brukats i
samma ställningar som /. I fornartade norrländska
bygdemål hava ljuden nämligen väsentligen samma användning,
och ovan gjorda anmärkningar bekräfta detta antagande.
Enligt Åström: anf. arb. s. 111 ff. har sålunda
Degerfors-målet dentalt n i framljud (ny etc.); "när det i isl. föregås
af någon af vokalerna slutet e, á, i, i, y eller af diftongerna
ei (men ej framför s) eller øy (syn isl. syna, lein isl. bein
etc.); i omedelbar förbindelse med en dental (län isl. land,
grann isl. grannt, pant, vissen isl. vísna etc.); "sannolikt i
obetonad stafvelse" (t. ex. eng sammen isl. einsaman}] när "n
i äldre tider stått omedelbart efter labial eller guttural" (t. ex.
rängn isl. rigna, vapen isl. vápn). Emellertid tillägges den
viktiga anmärkningen, att grannsocknarna Norsjö och
Burträsk i det sista fallet bruka supradentalt n. Sistnämnda
ljud har Degerfors-målet (utom när det uppkommit av äldre
rn etc.) "i intervokalisk ställning och såsom slutljud efter
betonad vokal, som icke motsvarar isl. slutet e, é, i, í, y eller
ei j øy" (håna isl. hani etc.)1); dessutom i lians (gen. av häri),
höns (isl. høns) och några andra s. 101 anförda ord. Av
Blombergs Ångermanländska bidrag s. 13 if. framgår, att
Multrå-målet brukar n i väsentligen samma ställningar. Storm
anmärker i Norvegia I, 105, att i norra Säterdalen och i
Namdalen i Norge brukas n, även när det icke uppstått av
rn, t. ex. i väni "vana", sön "son", gran etc. Samtliga de av
Storm anförda orden hava, eller hade i fornspråket, kort ^-Ij

einvaldi), eller en avledning av piuwer, likställig med isl. glópaldi av glópr
etc. Däremot synas mig de av Schlyter, Siljestrand (Ordböjningen i
Väst-mannalagen s. 86 f.) eller Wadstein (Tidskr. f. fil. N. E. X, 231) framställda
tolkningsförslagen icke antagliga.

*) Några ord med ö till rotvokal: bön etc. hava n.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 00:08:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1893/0271.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free