- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Nionde Bandet. Ny följd. Femte Bandet. 1893 /
266

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till frågan om supradentalt l och n i det nordiska fornspråket (Axel Kock)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

266 Kock: Supradentalt l och n.

Jämförelsen med reglerna för /: l visa, att N örsjö- och
Burträsk-målen, som använda n även i ord sådana som vapen,
rångn etc., intaga i detta avseende en ursprungligare
ståndpunkt än Degerfors-målet. När man vidare besinnar, att
fornspråket måste ha havt / även efter y i f yl > nysv. föl
etc., men att redan på 1600-talet (enligt Aurivillius)
supra-dentalt l i de flästa trakter övergått till dentalt l efter e, i
och delvis y, samt att många nutida bygdemål och däribland
Degerforsmålet alltjämt representera denna ståndpunkt, så blir
det troligt, att man på ett något äldre stadium havt n även
omedelbart efter palatala vokaler och diftonger (i syna etc.);
obs. även den tidiga utvecklingen kyn > køn i fsv. Tager
man hänsyn härtill, så (även om man kan vara tveksam i
en eller annan punkt vid regelns formulering) blir det
troligt, att man på samnordisk tid havt i rotstavelser dentalt n,
när det var långt, i framljud samt omedelbart intill en dental,
när n och dentalen ej sammanstött genom den samnord,
synkoperingen; annars däremot supradentalt n. Att n var
supra-dentalt, när det sammanstött med dental först genom
samnordisk synkope, bekräftas möjligen av Degerforsmålets gen.
hans (av urnord. *hänas), höns (av urnord. *hðnisn, jmf. isl.
hønsn, høns), ehuru målet har ns även i några andra, icke
med dessa likställiga ord.

Kvaliteten av n på samnord, tid efter vokal med infortis
torde med nu tillgängligt material svårligen kunna fullt sä-

o

kert bestämmas. Som nämnt är det enligt Åström troligen
dentalt i Degerforsmålet, men han anför blott få exempel
(engsammen, njuran "njure" och artikulerade former sådana
som ack. stegan, pl. steg ana; av dessa kunna eng sammen
och stegan ha n av äldre nn: isl. einsamann, stig ann).
Blomberg (s. 13) meddelar, att i Multrå n brukas "i tvåstaviga
ord på an, såsom maran "morgon", lækan "lakan", himman
"hemman", t/jövan "knähund", levan "leverne", skrattan
"skrattande", söskan "syskon", nian, räkneord på -tan: fämtan etc.;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 00:08:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1893/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free