- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Nionde Bandet. Ny följd. Femte Bandet. 1893 /
267

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till frågan om supradentalt l och n i det nordiska fornspråket (Axel Kock)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kock: Supradentalt l och n. 267

däremot dentalt n i bet’n "biten", Wn "bjuden eté. Även
Degerforsmålet har -n i några likartade ord, såsom bisman
"besman", hemman, vämman "vadmal" etc. Emellertid-har utan
tvivel n i vissa bland dessa ord uppstått av rn (jmf. med
levan fsv. liwærne, med tjövan fsv. Tcøwærne 1). I andra kan
n förklaras därav, att föregående vokal fordom havt
semi-fortis (eller fakultativt fortis). Detta har varit fallet i
räkneorden på -tan (jmf. Kock i Arkiv N. F. V7 137 f.), och
kan ha varit fallet även med åtminstone vissa bland de
andra såsom bisnian (jmf. besmál och besmär i Sörbygdmålet),
vämman (urspr, kompositum: väpmäl), hemman (jmf. i vissa
no. dialekter adv. heimaan). Huru maran förhåller sig till
mara "morgon" (s. 16), upplyses ej; sistnämnda form har
förlorat -rø, liksom i Degerforsmålet och i många andra mål -n
förlorats i infortis-stavelse, t. ex. afta "afton", östa "östan"
etc. Åtminstone tillsvidare finner jag därför med hänsyn till
bruket av /: / troligast, att fornspråket använt dentalt n efter
vokal med infortis.

Om den här framställda uppfattningen av ^-ljudets
kvalitet i fornspråket är riktig, så intaga vissa nutida bygdemål
i nordliga Sverge och i Norge i detta avseende en mycket
ålderdomlig ståndpunkt, hvilket emellertid alldeles icke är
överraskande, eftersom de även annars bevarat många mycket
ålderdomliga drag. Att däremot i svenska rspr. n (om n
uppkommet av rn är här icke tal) övergått till n redan för
två hundra år sedan, blir troligt därav, att Aurivillius, som,
utförligt och noga redogör för bruket av /, ej omtalar bruket
av n, och härmed överensstämmer det, att medelsvenska mål
ej bruka använda dylikt rø-ljud.

Då svenska rspr. nu har ban "barn" etc. med
supra-dentalt n av äldre rn men däremot hane etc. med dentalt n

*) Enligt Blomberg skall i målets komparativ-ändelse -ene : Ukene
"li-kare" etc. n hava uppstått av rn, en förklaring, som emellertid är
tvivelaktig (jmf. Kock i Arkiv N. F. II, 59 noten).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 00:08:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1893/0273.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free