- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Nionde Bandet. Ny följd. Femte Bandet. 1893 /
268

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till frågan om supradentalt l och n i det nordiska fornspråket (Axel Kock)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

av äldre hani etc., så måste antingen rn hava övergått till
n i larn (lan) först efter den tid, då hani blivit hane, eller
ifall supradentalt n under någon tid samtidigt fanns i barn
och i hane, så voro dessa supradentala w-ljud dock ej fullt
identiska, ty annars skulle man nu havt dentalt n så väl i
larn (ban) som i hane. En likartad slutsats kan dragas
beträffande /-ljudet av riksspråkets sola av sorla, jämfört med söl
av äldre söl etc. Då nu i rspr. alltjämt (även i trakter med
tungspets-r) uttalas sorla jämte sola "sorla" etc., och då man
vid uttalet av /i-ljudet i barn etc. alltjämt* ofta förnimmer
en svag rast av r-ljudet, då vidare uttalet av ett värkligt r-ljud
framför n alltjämt användes av åtskilliga personer (Lyttkens
och WullfFs Sv. språkets ljudlära s. 195), liksom rn (med
tungspets-r) finnes kvar i åtskilliga bygdemål, så är det
troligt, att i riksspråket i egentligaste mening r/, rn övergått
till /, n, först sedan det förlorat de gamla /- och rø-ljuden i
söl, hane etc.

Resultat:

I det nordiska fornspråket voro /, n dentala ljud såsom
långa. För kort /, n gällde följande regel: de voro dentala
1) i framljud 2) i omedelbar förbindelse med dental, utom
när de efterföljdes av en dental, med hvilken de sammanstött
först genom samnordisk synkope 3) troligen efter vokal med
infortis; annars voro de supradentala.

Ljudförbindelsen Id har i svenskan behandlats enligt
följande regel: dentalt l + d assimileras till II; supradentalt
l + d kvarstår.

Göteborg.

Axel Kock.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 00:08:45 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1893/0274.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free