Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jenmäle (Adolf Noreen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120 Noreen: Jenmäle.
arunti. Fleksjonen av snúa visar allt för många ännu oförklarade
egendomligheter, för att man i fråga om fårmen snoriz skulle våga
uttala någon viss bestämd mening, men man erinrar sig Jcorenn
jämte liørenn, snor jämte snør o. d.
Hur res. förklarar sitt hýnptt i Skirnesm^l 42, vet jag icke.
För min del anser jag det i samma rad förekåmmande sia vara en
av avskrivaren jord tillsats, beroende på att han icke förstod,, det
liy nótt (så har hdskr.) redan betydde "denna natt" (jfr ägs. héo
ncahf).
Att valt är "at opfatte som en analogidannelse", har jag ju
med tydliga ord själv uttalat, då jag å det kritiserade stället (§ 134
anm. 2) säger fårmen vara bildad till vaWr: valdan "nach analogie
von dem Verhältnis blindr: blindan: blint") ock jag framhåller, att,
om här icke förelåge en analågibildning, borde fårmen heta *vælit,
vilket skulle motsvara ett got. *walidat, äftersom blint, såsom jag
i § 133 anm. visat, motsvarar icke got. blindata utan ett *blindat,
som förhöllo sig till blindata liksom isl. þat (gr. róðs), got. þat-uh
till got. påta. Detta är icke att, såsom res. säger, "konstruere en
gotisk form walidat for at forklare valt".
Icke häller vet jag mig hava nekat, att "svensk enan er
analogiform ligesom nýi si. cinan", därför att jag jämför det med -
icke härleder ur, ty det fuller mig värkligen icke in att tro
nordiska ord härstamma från gotiska - det got. ainana. Jag anser
naturligtvis, att både ainana ock enan äro analågibildningar i stället
för de ursprungligare ainno-hun, nord. æinn.
Om pret. fett för felt yttrar res.: "denne ’form’ findes, såvidt
mig bekjendt, kun én gang". Det satiriska sitatsjonstecknet kring
’form’ är väl adrässerat till Wimmer, som Forn. forml. s. 28 uppjer:
"dock finnes jemte felt stundom f é II". Att jag litat på denne för
sin noggrannhet så högst fördelaktigt bekante författare, torde icke
böra läggas tnig till last, ock att jag återjivit hans "stundom" med
"sehr selten", synes icke vittna om någon benägenhet att
överdriva föreställningen om får mens frekväns.
Att res. betraktar alla för allra o. d. som skrivfel, beror på
otillräcklig förtrogenhet med de senare årens gramattiska literatur,
där dylika farmer, som i fornsvenskan ju äro de nårmala, åffca
diskuterats ock, så vitt jag vet, alltid uppfattats i enlighet med
min framställning. Samma brist på rent gramattisk beläsenhet
visar sig för övrigt i flera andra av res:s anmärkningar, som jag
här förbigår, emedan de äro bemötta å de ställen i literaturen, som
av mig i min gram. siteras.
Vez i Haustlöng "er intet som helst og der er ingen tvivl
om", att Gislasons emendatsjon fats är "det eneste rigtige". Hur
res. känn veta det förra, är mig fullständigt obegripligt, emedan
det förutsätter en absolut tjännedom om det fornislänska
ordförrådet, som jag icke tilltror någon nu levande männisja. Att
åter det värkligen "er tvivl" om, vad som här är "det eneste rigtige",
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
