Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jenmäle (Adolf Noreen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Noreen: Jenmäle. 121
synes av Symons’ framställning (Z. f. d. Phil. XVIII, 109), till
vilken jag för min del föredragit att sluta mig.
Hos Kormak har jag antagit asonangsen vezlu: þeza (liksom
Symons i Haustlpng uppvisat vez: þesa), men - säger res. - "her
står intet vezlu; linjen hedder faz. Véltu gocf þjaza". Tråts
påståendets bestämdhet vågar jag - så djärvt detta än kann vara,
då jag äj har tillgång till handskrifterna - att betvivla
riktigheten av denna uppjift. Ungers upplagor ha dels fáz veizlu goff,
þjaza, dels (Frisianus) /02 (så, icke faß!) véllto goft þiaza. Även
Gislason (Aarbøger 1876," s. 329 not) siterar fáz veizlu goft þjaza
ock fortsätter: "hvilken verslinie vistnok er en förvanskning tåfaz.
véltu goä þjaza"\ Gislasons emendatsjon är sålunda idäntisk
med den av res. uppjivna lydelsen av raden i fråga, varför den
sednare svårligen känn undandraga sig misstanken att diräkt
härstamma från den förra ock icke från någon handskrift. Tills vidare
anser jag mig sålunda berättigad att anse, det läsarten veizlu
värk-ligen förefinnes, ock det är denna jag emenderat till det som bekant
icke alls sällsynta vezlo, på samma gång som jag för piaza insatt
peza. Att denna emendatsjon, om en så ringa ändring ens känn
kallas så, är vida lindrigare än Gislasons, torde ligga i öppen dag.
Dat. sg. av maär, skriven med förkårtning i St. Horn.,
upplöses en gång av Larsson som mennenom, av Wisén (med tvekan)
som menenom. Härom yttrar res. s. 374: "Naturligvis er
forkortelsen at opløse til ann". Detta "naturligvis" förstår jag icke,
äftersom jag antar som visst, att både Wisén ock Larsson, vilka
så grundligt satt sig in i hdskr:s ortografi, bättre än res. ha jort
sig reda för innebörden av dess förkårtningstecken.
Samma sida läses rörande jenit. figurra: "en sådan farm har
sikkert aldrig eksisteret". Varför är detta så "sikkert"? Jfr att i
fornsvenskan finnes ßghur (SdmL.) ock i forngutniskan fygura (G. L.
2 ggr). Vokalväkslingen är väl densamma som i fsv. firir ’.fyrir ;
fiurir. Också Fritzner jör samma djärva antagande som jag,
nämligen "at fgurra är en virkelig form".
"Aksenter över korte (!) vokaler bör man være meget forsigtig
med at tillægge nogen udstrakt betydning" för bestämmande av
vokalkvantiteten (är väl meningen, äftersom res. hänvisar till de
av mig anförda pret. gaf, mat}. Självklart torde vara, att aksänter
över karta vokaler icke kunna äga någon som hälst kvantitativ
betydelse. Men hur vet man så där a priori, att en med aksänt
försedd vokal är kart? Därest res. nu särsjilt anser pret. ^a/vara
ett eks. på aksäntuerad "kort" vokal, så beror väl det därpå, att
han försummat jenomläsa den utredning av Wadstein, Arkiv VIII,
89, som jag i min gram, siterat.
Påståendet s. 375, att Ynglingatal har att uppvisa da
tiv-fårmen meinþjóf - rättare menþjóf, se Uppsalastudier s. 210 fl7. -
är förhastat. Var bet etia, av vilket ordet styres, känn nämligen
förbindas såväl med ack. som dat. (se Fritzners ordbok), vadan man
ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI X, NT FÖLJD VI. Q
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
