Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till nordisk namnforskning (M. Lundgren)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lundgren: Namnforskning. 179
sammandragits med den tämligen likartade föregående
vokalen.
Några namn med egendomligt utseende äro de, som sluta
på -is. Hos Saxo namnes en Ericus lurisii ßlius vir
gene-ris däri (person från historisk tid), och från andra källor
anför Nielsen ett fda. lur is, lurisius, loris, lørris. Namnet
är ej obekant i andra nordiska land. DN. X, 622 (1530)
omtalas en loris Oluessen. I Grubbs namnbok *) anföres ett
i Sverge användt Joriss, som enligt bokens förf. är af tyskt
eller holländskt ursprung. Detta sista är ej omöjligt, men
ingalunda säkert, dä namnet synes ingå i svenska ortnamn
från medeltiden, såsom Juristum Uppl.(?) SD. II, 341 (1301)
samt luristum, väl nuv. Juresta, Floda Södermani., III, 420
(1319; Juristum Y, 681, Jwrestom ns. I, 503). - Med
afseende på förklaringen af detta namn vill jag påpeka, aty
lur-, lör- förekommer i några andra namn, såsom fsv. lorger
SD. III, 90, det fem. iurun Uppl. L. 650 (isl. lórunri),
iurulf på Tjängvidestenen Gotl. (se Bugge Runverser 356 f.).
Denna namnled är säkerligen att sammanställa med det i
fsv. namn förekommande lovur- (t. ex. iufurfast L. 439 2));
jfr Noreen, Altisl. Gr.2 § 231 samt Upps.-stud. 207. Senare
leden åter kan hafva uppkommit af -vis (isl. adj. viss), som
med säkerhet ingår åtminstone i ett nordiskt namn, nämligen
det jämtl. Sunduiss DN. III, 535 (1438; samme man är väl
Sundwis s. 533). Talrika fty. namn, t. ex. Adalvis, Alois,
Raduis, hafva motsvarande slutled. Det finns till och med
ett Erurois, hvilket Förstemann, utan att, sonr det tyckes,
känna luris, anser felskrifvet för Evurois, och hvilket, om
han häri har rätt, bildar ett fullständigt motstycke till det
nordiska namnet.
*) Jag citerar denna efter Sv. Landsm. VI, 7.
2) SD. V. 268 träffas i ett "mycket skadadt" bref namnet Margareta
lænurgeri. Jag förmodar, att gen. bör läsas læuurgeri; jfr bl. a. iafurfort
L. 418.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
