Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar till läran om u-omljudet (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292 Kock: C/r-omljudet.
Jag har alltså uttalat följande uppfattning av u- och w- *)
omljudet i de östnordiska språken.
1. Enkelt omljud (d. v. s. omljud, värkat av u, w ensamt
utan sam värkan av annat ljud eller av nasalitet) har inträtt blott,
när u, tv förlorats, d. v. s. i och med förlusten av u, w, t. ex.
*rastu > rost (isl. r pst); icke när u, w alltjämt kvarstå, t. ex. aslm
(asJco, oblik kasus av aska; isl. däremot $sku\ vaþwe (isl. däremot
vgþvi). I motsats till förhållandet i isl. har alltså blott det äldre
enkla u- och w-omljudet, icke det yngre enkla u- och w-omljudet
värkat.
2. Kombinerat omljud (d. v. s. omljud värkat av följande
u, w under samvärkan med vissa andra ljud eller med nasalitet)
har inträtt i följande fall:
a) När i omedelbart föregås av en labial konsonant eller
halv-vokal och tillika efterföljes av u, t. ex. *swistur > systur.
b) När långt a omedelbart föregås av den labiala halvvokalen
w och tillika efterföljes av w, t. ex. wäru (;> *wpru 2)) r> woro.
c) När långt a är nasalerat och tillika efterföljes av ur t. ex.
Jiänum (> *hpnum 2)) ;> honum.
Härtill böra måhända läggas följande fall:
d) När a efterföljes såväl av gli som av w, har det dialektiskt
övergått till au eller rönt en labial affektion, delvis jämförlig med
det yngre e^-omljudet i isl.., t. ex. Aghmund > AugJimund;
samt hvad ^-omljudet beträffar:
e) När a, i efterföljas så väl av det labiala gg som av w,
hava de övergått till resp. o (Q) och y, t. ex. haggwa :> hogga
(hugga); *triggwan (ack. sg. mask.) >>-tryggwan (trygger).
Denna redogörelse (utom den under 2 d omtalade utvecklingen)
gäller endast de östnordiska riksspråken. Ty redan i Arkiv N. F.
I, 97 noten har jag, innan W. publicerat något om ^-omljudet,
anmärkt, att "man dialektiskt (. . . i vissa trakter av Norrland)
har även det yngre w-omljudet av a . . ."
Men hvilken är då W:s s. k. "konsonantteori", och hvilken
är över huvud W:s åsikt om ei-omljudet?
Dessa frågor kunna icke besvaras med en kort uppgift. W.
har nämligen uppställt flera olika hypoteser om w-omljudet. Han
har vid olika tider uttalat skiljaktiga uppfattningar av det.
Stundom yttrar han sig dessutom mycket svävande.
I förra avdelningen av Horn. lj+ (utg. i slutet av 1889)
re-sonnerar han s. 47 på följande sätt:
"I danskan och svenskan har dess (= w-omljudets) inträde förhindrats
af vissa i närheten af den vokal, på hvilket [tryckfel för hvilken} omljud
skulle verkats, stående konsonantförbindelser (eller konsonanter?). I
östnorskan hafva kanske färre konsonantförbindelser förhindrat omljud och i
vestnorskan (?) och isländskan har omljudet (stundom kanske genom analogi)
J) Här är det fråga om ord med ett konsonantljud mellan rot vokalen
och w. Om behandlingen av rotvokalen, när denna omedelbart efterföljes av
w se Kock i Indogerm. Forsch, och i korthet nedan. 2) Jmf. ovan noten s. 291.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
