Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar till läran om u-omljudet (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294 Kock: ZJ-omljudet.
I Z7-omlj. (juni 1892) framställer han ytterligare två andra
medel att tyda dem. Han antar nu att omljudet ljudlagsenligt
skulle utebli i semifortis-stavelser, och dessutom anser han, att
frånvaron av omljud i de östnord, språken ofta endast är skenbar.
Kort a skulle hava förlängts i flera fall, än man hittills antagit;
det sålunda förlängda ä skulle hava w-omljutts även av kvarstående
u} w till p, men detta Q skulle senare ljudlagsenligt hava ånyo
övergått till ä.
Sin uppfattning av w-omljudet i september 1892 har W. själv
refererat för tysk publik i Beiträge XVII, 433 f. Enligt detta
referat förklaras uteblivandet av ^-omljudet i vissa fornnorska och
östnord, handskrifter av följande fyra omständigheter:
1) "In vielen fallen hat ein auf der u, v enthaltenden silbe ruhender
starker nebenton den unilaut verhindert..." 2) "Was das fehlen des umlauts
in langen silben betrifft, so wird dieses in sehr vielen fällen daraus erklärt,
dass hier a graphisch für älteres g auftritt..." 3) "Der umlaut (auch der
von i bewirkte) tritt nur in haupttoniger silbe ein..." 4) "Es ist endlich
wenigstens wahrscheinlich, dass verschiedene auf den umzulautenden vocal
folgende consonanten oder consonantenverbindungen dem umlaut verhindert
haben."
Men hvad är då W:s mening om o m ljudsfrågans
kardinalpunkt? Har man enligt hans åsikt havt en eller två omljudsperioder?
Hela hans resonnemang i Horn. Ij. så väl i förra som i
senare avdelningen synes gå ut på att å daga lägga, att man havt
blott en ^-omljudsperiod, och stundom yttrar han sig så, som om
han skulle hava vederlagt teorien om två ^-omljudsperioder (se
Horn. Ij. 43 början av stycket 3; jmf. ock s. 46 början av stycket
2). Det är därför högst överraskande, att han i en not i slutet av
Horn. Ij. (s. 153) yttrar: "Om denna teori [d. v. s. denna samma
teori] vill jag icke här bestämdare uttala mig" 1). Ännu i £/-omlj. 36
(juni 1892) heter det, att han vill uppskjuta att bestämdare yttra
sig om denna teori, till dess han fått tillfälle att även göra
i-om-ljudsförhållandena och den av mig uppställda teorien om två
i-om-ljudsperioder till föremål för en undersökning.
En dylik undersökning har han senare publicerat i Beiträge
XVII, 412 ff., och han tror sig i slutet av denna uppsats s. 433
kunna yttra: "Die vorhergehende Untersuchung dürfte auch die
*) W. beklagar sig i í7-omlj. 35 med noten 2 över "ett genomgående
missförstånd hos K(ock)" rörande hans (= W:s) uppfattning av denna fråga
och särskilt över mitt uttalande i min skrift ÍT-omlj. s. 3. Han säger, att
han visserligen i Horn. Ij. yttrat mycket starka tvivel rörande teorien om
två tø-omljudsperioder, men dock till slut sagt: "om denna teori vill jag icke
här bestämdare uttala mig". Denna W:s klagan är alldeles obefogad. Då
han i Horn. Ij. söker efter bästa förmåga gendriva teorien om två perioder,
så äro, så vitt jag förstår, mina yttranden s. 3 i i7-omlj. fullkomligt
korrekta, då det heter, att W. i Horn. Ij. "framställt åtskilliga invändningar"
mot denna teori, att hans "tvivel på de två w-omljudsperioderna är
oberättigat", samt att han "vill gendriva Söderbergs och min åsikt om två skilda
u-omljudsperioder". Den omständigheten, att W. ansåg den av honom
bekämpade teorien kanske vara riktig, invärkar ej på det faktum, att han -
underligt nog - ändå med iver bekämpade den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
