Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar till läran om u-omljudet (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302 Kock: ET-omljudet.
Emot denna min förklaring har W. U-omlj. 8 ingen invändning
att göra; han yttrar blott att denna ljudlag är så begränsad, att
endast ordet vugge faller under densamma,, eftersom förbindelsen
vägg- icke eljest uppvisats i något danskt ord. Alldeles sannt, men
åtskilliga ord ha så sällsynta ljudförbindelser, att alldeles samma
ljudförbindelser icke återfinnas i andra ord i samma språk. Och
ändå har filologen rättighet och skyldighet att förklara även dessa
ords ljudutveckling. För övrigt tror jag mig hava anfört mycket
goda paralleler till i fråga varande ljudövergång.
Emellertid nämner jag fj-omlj. 13,, att möjligen även tø-ljudet
i obl. kasus vaggu spelat en roll vid ordets utveckling till vugge, i
hvilket fall ett kombinerat omljud föreligger. - W. anför i U-omlj.
8 ordet vogga "vagga" från Hälsingedialekten. Här kan föreligga
ett kombinerat omljud,, väsentligen likställigt med det i da. vugge
enligt min senare förklaring. För övrigt tillhör som bekant
Hälsingedialekten de norrländska målen (Lundell, De svenska
folkmålens frändskaper), och att i vissa trakter av Norrland omljud
värkats även av kvarstående u, har jag längesedan framhållit (jmf.
ovan s. 292). Att språket i Hälsingland står nära norskan, har
särskilt ådagalagts av Bugge, Runeindskriften paa ringen i Forsa
kirke s. 49 ff’.
6) W. anför i7-omlj. 21 från VML. kyndilsmøsso, JcirJcmøsso
[jmf. Siljestrand: Ordböjn. i Västm.-lagen I, 144, där ock Mario
møsso namnes] samt från Sv. Dipl. ett kindilmøsso, och han menar,
att här föreligger ^-omljud av e liksom i västnord. møsso. Då han
icke yttrar något annat härom, torde han anse att m-ljudet härvid
ej spelat någon väsentlig roll. Här föreligger emellertid ett
kombinerat omljud, framkallat av u tillsammans med det e-ljudet
omedelbart föregående labiala m. Jag lemnar oavgjort, huruvida ett
nödvändigt vilkor för ljudutvecklingen även varit, att stavelsen
havt semifortis (icke fortis). Härför talar dock den omständigheten,
att i Söderwalls ordbok icke anföres någon form med ø av det enkla
mcessa (obl. kasus mcesso) eller av de mycket talrika komposita, i
hvilka mæsso- ingår såsom första kompositionsled (mcesso-bok, -diækn
etc.). Det kombinerade omljudet i niessu ;> møsso är väsentligen
likställigt med det kombinei^ade omljudet i miklu > myMu: i båda
fallen föregås vokalen av m och efterföljes av u.
Till belysning av det inflytande, som i semifortis-stavelse ett
föregående m kan utöva på följande vokal, påminner jag om fda.
álmøsse, hvilket är en ganska vanlig sidoform till almisse (åtskilliga
exempel hos Kalkar). Ordet är ett lån från runt., där det heter
almisse, almese. I da. utvecklades almisse till *almysse och senare
till almøsse eller ock almese omedelbart till almøs(s)e. I fall ordet
lånats till Danmark fore den tid, då ändeisens -u försvagades till
-ce, -ej kunde även detta -u (i oblik kasus i sg. och i pl.) ha spelat
en roll vid ljudutvecklingen, och i så fall forelåge även här ett
kombinerat w-omljud. Det är dock troligt, att låneordet under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
