Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar till läran om u-omljudet (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: tr-omljudet. 303
formen almisse (álmese) inkommit till Danmark först efter andel
se-vokalernas försvagande (fd. hade även álmusce, álmose; jmf. fsv.
almosa, isl. plmusa).
För övrigt erinrar jag om att i fsv. é övergått till 0 under
inflytande av en föregående labialiserad konsonant (1) och en
efterföljande labial konsonant, t. ex. Skataleef > nu SJcatelöf, Adeleue >
nu Adelof (båda orterna i Småland), Tdewena : cløuence (Vgl. IV;
jmf. Kock: Undersökningar i svensk språkhist. 29), samt att invid
blott en labial mnt. stevel givit fsv. støwel, prepos. æptir (eptir)
dialektiskt øptir (Hels.L. företalet IV) etc. Dylika blott av
konsonanter framkallade labialiseringar brukar man emellertid ej kalla
för omljud.
Jag övergår till sådana av W. anförda ord, där han antar
omljud, värkat av kvarstående u, w/men där exempel på det äldre
u- eller ^-ljudet (värkat av bortfallet w, w) föreligga eller kunna
föreligga.
W. anför s. 17 fsv. ffønum "genom", som enligt honom skulle
hava uppstått omedelbart av genum, och detta, ehuru han själv
Beiträge XVII, 415 noten l antar, att man havt en form *gagun-. Av
denna form förklaras isl. gpgnum, fsv. cjønum alldeles förträffligt såsom
innehållande äldre (ej yngre) omljud. *6agunum gav på vanligfc
sätt gegnum (Söderberg: i/-omlj. 58 noten 2). Gpgnum förlorade i
fsv. gli till följe av ordets bruk utan fortis, och i *gQnum övergick
Q liksom annars framför supradentalt n till ø (gønum; se Kock i
Arkiv N. F. V, 263). I Beitr. XVIII, 430 har jag dessutom visat,
att fsv. gønom även motsvarar det sällsynta isl. gøgnum, som
utvecklats ur *geugnum (< gegnum).
Enligt W. U-omlj. 7 skulle ortnamnet Sköfde, fsv. Skøthve visa,
att kvarstående w värkat omljud. Namnet skulle nämligen vara
sammansatt av det ord, som motsvaras av got. sJcadus "skugga",
och av vi "hälgedom". I sidoformen SJcceþvi skulle föreligga en
Oomljudd form av ortnamnet Skadhwi, framkallad genom det
slutljudande -ij eller ock (och snarare) skulle enligt W. æ i Sfcæþvi
ha uppstått i omljudda kasus av skadus (*sJeactuR). Sltæþvi skulle
sedan hava w-omljutts till Skøþvi.
W:s sammanställning av dessa ortnamn med skadus "skugga"
är tilltalande, men förunderligt är att han kan anföra Skødhvi emot
den av mig hyllade w-omljudsteorien. En nordisk motsvarighet till
got. sJcadus (w-stam) har i fsv. böjts: nom. *skQ(j[R, ack. *$&£<?, gen.
*sJca$aitj dat. *sJcæc£i, pl. nom. *slcoctÍR, ack. *sJcaftu, gen. *skafta,
dat. *skaSum. I *Sk$$vi hava vi det omljudda Q från de vanligaste
kasus i sg., nom. och ack. (jmf. ,att enligt W. Skæþvi snarast har
sitt i-omljud från det enkla ordets i-omljudda kasus), och *Skpftvi
har sedan genom inflytande av ultimas i-ljud i-omljutts till
ABKIV FÖR KORDISK FILOLOGI X, »Y fÖLJD VI. 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
