Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar till läran om u-omljudet (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
330 Kock: tf-omljudet.
Som bekant motsvaras isl. -óttr av fht. avledningsändelsen
"okty och jag ser intet hinder för det antagandet, att o (eller
möjligen ö) värkat omljudet i skgllóttr etc. Jag påminner om att
Bugge i det just nu utkomna bandet av Vitterhets Akademiens
handlingar XI nr 3 s. 109 anser det möjligt, att ýgold å Bökstenen
(jmf. s. 333) så uppkommit, att i (vlgóld >) (v)ýgold ö-ljudet
tillsamman med föregående w värkade omljud 1).
Det är med hjälp av den nu gendrivna hypotesen, som W.
särskilt vill förklara frånvaron av omljud i fsv. ord med kort
rotstavelse (fsv. sapul: isl. SQpull; fsv. sagliu : isl. sQgu etc.),,
eftersom, enligt hvad jag i Fsv. ljudlära II havt tillfälle visa, dylika
ord i fsv. hade på andra stavelsen stark levis (enligt W:s
terminologi "stark biton" 2)). Trots denna sin hypotes anför W. emellertid
stundom, såsom vi sett, för att bekämpa Söderbergs och min
uppfattning av omljudet fsv. ord med kort rotstavelse såsom enligt
hans mening havande ^-omljud (jmf. ovan Hør und s. 309, )j(ununt
s. 320, Tröno s. 315), - och detta, förunderligt nog, utan att
motivera detta sitt negligerande av sin egen ljudlag,
W: s hypotes motbevisas redan därav, att man ej kan antaga
en så genomgående olikhet i den isl. och den fsv. akcentueringen
under en så avlägsen period som den, då ^-omljudet i SQpull etc.
enligt W. skulle ha inträtt (vid tiden för utvecklingen *laguR >
iQgr etc.).
Emellertid har av den nyss gjorda undersökningen till fullo
framgått, att motsatsen isl. SQgu : fsv. saghu, isl. SQpull: fsv. sa þui
etc. omöjligen kan förklaras enligt W:s hypotes, eftersom u med
"stark biton" faktiskt värkar omljud.
Men om ytterligare n A got bevis härför skulle krävas, så lemnas
det av de s. 322 fi. avhandlade norrländska och finländska målen med
tilljämningsomljud just i ord med kort rotstavelse: tränu >
trænu etc.
Ja, jag har havt tillfälle visa, att man dialektiskt i fsv. hade
ett kombinerat omljud även i sådana ord som laughumen (dat. pl.
best. form av laglfi), Aughmunå (för rspr:s AgJimtmd; jmf. Arkiv N.
F. II, 32 noten nr IIÍ och ovan s. 300). Men Aghmund hade i
fsv. semifortis på -mund liksom ännu i dag nyisl. Ögmundur, nysv.
Sigismund, och lagliumen (laughumen) hade såsom kortstavigt stark
*) Formerna på -utter i fsv. bero på en dialektisk utveckling ö > u
vid vokalförkortning, hvilken utveckling emellertid ej är inskränkt till denna
avledningsändelse utan (i de trakter där den försiggått) allmänt inträtt
åtminstone i fsv. och fd. (ej blott skallotter > skallutter utan ock gött > gutt
etc.; jmf, Kock i Arkiv IV, 176 ff.). Jag lemnar oavgjort, om sådana
sällsynta fno. former som fraknutr (anfört av W.), kringlut (12, 8), læirutt
(45, 27), alla i Olaf helges mindre saga, äro att förklara som de fsv.
skallutter etc., eller om u framkallats genom vokalharmoni efter ändelsevokalens
förkortning.
2) Jag hoppas få tillfälle i annat sammanhang visa, att denna W:s,
från Noreen hämtade, terminologi icke är lämplig, men den här diskuterade
huvudfrågan beröres icke därav.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
