Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar till läran om u-omljudet (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: £7-omljudet. 333
Jmf. beträffande dessa ord delvis Noreen i Arkiv N. F. II,
306 ff., Altisl. gramm.2 § 127, § 57, 4, b, där även andra exempel
anföras, som kunna uppfattas på liknande sätt.
Det är självklart, att man ej för att förklara alla dessa ord
är berättigad antaga en ändring av fortis’ plats.
Enligt Bugges senaste läsning av Bökstensinskriften har denna
igold (d. v. s. ygoldy sammansatt med -pld av -aldu = isl. gld) med
w-omljud men däremot ack. sg. strantu (d. v. s. strandu "strand").
Bugge anser utan tvivel med rätta, att orsaken till den olika
behandlingen av -u i *igaldu och strantu är den, att det förra ordet
är sammansatt med fortis på förra kompositionsleden. Därför
apo-koperades -u och värkade omljud i föregående
semifortis-sta-velse (igold-, Ant. Tidskr. XI, nr 3 s. 20, 47).
Att även fl-omljudet inträder i semifortis-stavelse, har jag visat
i Beitr. XYIII, 458, 464. Särskilt påminner jag om orden isl.
af-ræþi, fsv. afræpe samt fno. ærfæåe. Afræþi "avgift" hade liksom
af raþ fortis på första, semifortis på andra stavelseD, eftersom i denna
senare ai blivit ä: *afraiäi > *afrädi. Icke desto mindre har
i-omljud senare inträtt: *afrääi ;> afræþi. På samma sätt har
*arðaicTi med fortis på första stavelsen givit *arT)ääi > ærfæSi
(cer-føcte; (B i första stavelsen, såsom Noreen: Altisl. gramm.2 § 65
framhåller, genom påvärkan av ærfiåi).
Härmed torde ovedersägligen vara å daga lagt, att
omljud inträder även i semifortis-stavelse.
4. Jag har redan ovan tillräckligt yttrat mig om W:s fjärde
-w-omljudshypotes, hans s. k. "konsonantteori", hvilken han
emellertid i Beitr. XVII, 434 framställer blott såsom "wenigstens
wahrscheinlich". Det torde under dessa förhållanden vara
överflödigt att ytterligare diskutera den. Här må blott nämnas, att en
av Kahle företagen undersökning av huruvida i det fno.-isl.
skaldespråket vissa konsonanter eller konsonantförbindelser hindrat
om-ljudets inträdande, "zu keinem resultat geführt hat" (Kahle: Die
spräche der skalden 42).
Som ett slags allmänt stöd för sina tre första
tø-omljudshypo-teser anför W« slutligen i t7-omlj. 28 ff. några uppgifter om
uteblivet omljud i några isl. och fno. skrifter, och han menar, att
dessa skulle stödja hans omljudshypoteser, eftersom saknaden av
omljud i dessa skrifter skulle kunna förklaras med hjälp av dem.
För denna frågas belysning skall jag inskränka mig blott till
följande.
I t. ex. älsta delen av God. 1812, 4:o användes i regeln
^-omljud i de fall, där sådant väntas: ipþrom (5, 31), p?, solhuprf,
surnar mculom (19, 10) etc. Men utgivaren L. Larsson anmärker
s. vin, att man har a i st. f. p i gango, fardagom, suþrlándom,
som hvartdera dock anträffas blott en gång. På i fråga varande
ställe (8, 23) föregås gango av ordet solar. W. påstår nu, att
om-ljudet saknas i solar gango, fardagom till följe av saknad huvudton,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
