Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar till läran om u-omljudet (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336 Kock: Z7-omljudet.
115), haruistam (Dybeck fol. I, 54), agurstam (Ant. Tidskr. X, 130),
hvilkas första sammansättningsled är tvåstavig. Här har
utvecklingen tydligen varit *baristaþum > baristam. På samma sätt kan
*Kcetilstaþum ha givit *Kætilstam, och sedan har a i detta
dialektiskt övergått till o framför m i semifortis-(eller infortis-)stavelse,
liksom detta även annars är fallet i fsv. (Kock: Svensk akcent II,
338). I vissa trakter har det labialiserande inflytandet av m på a
fortskridit längre, så att detta övergått till (o >) u: JBarJcastum
(Sv. dipl. III, 22), SlaJcJcastum (ib. V, 673) etc. Att antaga
ombildning av ett *JBarJcastom till SarJcastum under inflytande av
ortnamn med dat. pl. på -om, -um är möjligt men ej behövligt, ty
dialektiskt har i dylik ställning -am blivit -um i nord. språk:
bal-sum "balsam", ialsum tree (Chr. Pedersen: Danske Skrifter I, 66).
Brates tvivel (Vestmannalagens ljudl. 40) på min i Sv. akcent II,
338 framställda förklaring av fsv. sum.ankálla (<: samanJcálla) är
alltså oberättigat *).
Den senare uppfattningen av ortnamnen på -stom, -stum är
den sannolikaste.
Att fsv. howuþ i första stavelsen innehåller ^-omljud av a,
har jag havt tillfälle visa i Fsv. ljudl. II, 484 ff. Detta omljud
har inträngt från de synkoperade kasus hof þe, hof þa, hofþum under
medvärkan från sådana komposita som Jcnaphofdhe, run. suarthofþi etc.
(jmf. ib.). I fall omljudet ljudlagsenligt inträtt i fsv. i
semifortis-stavelse framför kvarstående u, är det ljudlagsenligt även i de rätt
talrika komposita på -howuþ: diura-, flsJca-, gul-, gæddo-, hiorta-,
hunda-, icern-, purløks-, silf-, træ-, fhiura-, ødhlo-howuþ. Detta
antagande behöves dock ej för att förklara omljudet i det enkla ordet.
På dat. pl. eller dat. sg. mask. noquorum (God. bur. 20) av
det ofta relativt oakcentuerade naqwar kan intet byggas.
I överensstämmelse med den här diskuterade regeln skulle
vissa bland de av W. anförda skrivningarna kunna förklaras:
Z76-sola (av *Upsolum), hurruJcu, vndan thokno samt (om fortis låg på
senare kompositionsleden) laudhuby. Men som ovan visats, äro dessa
former så ytterst osäkra, att jag ingalunda vill åberopa dem som
stöd för den här diskuterade ljudlagen. I fall en dylik ljudlag
tillämpats, skulle även vissa andra bland de av W. nämnda orden
kunna uppfattas i överensstämmelse med densamma. När ett
förnamn omedelbart föregår ett efternamn i nysv. (Gustav Persson
etc.), kan det förra uttalas med en betydlig uttalslatitud, så att
första stavelsens akcentstyrka växlar mellan levissimus och
semifortis. Samma uttal av förnamn användes i åtskilliga
vokativ-ställningar, t. ex. Jcom hit, Gustav. Förhållandet är detsamma med
verbet sätta i sådana vanliga sammanställningar som satte värd på
*) Växlingen o : u i sumanJcalla och somarilæggia etc. kan bero på
inflytande från något olika dialekter, men den kan även förklaras på följande
sätt. Samankálla blev somarikálla; vid den fakultativt använda
akcentue-ringen sömankalla (sbmarilæggia) kvarstod o, men vid uttalet somankálla
övergick o senare vidare till u: sumanfcálla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
