Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
Kock: Studier i fnord. gramm.
missuppfattades som an addre, och man bild¾de därför den
oartikulerade formen addre. På samma sätt har som bekant
eng. apron uppstått av napron (ffra. naperori) etc.
Det kan för övrigt vara ett spörsmål, huruvida at "att",
œt (et) "att" delvis utgör en utveckling även av ett annat ord.
Detta är mycket ovisst, men frågan kan dock förtjena
diskuteras. Det är nämligen naturligt, att urspr. olika pronomina och
partiklar under en relativt yngre språkperiod formellt
sammanfalla genom de ljudförändringar, som de (resp. vissa bland dem)
undergå i oakcentuerad ställning. Exempel skola anföras.
Som bekant är det nord. pron. pers. hann, såsom väl
först Joh. Schmidt insett, identiskt med gr. nfjvog. Man
brukar antaga, att intet neutrum finnes till hann, hon, och
enligt Noreen (i Pauls Grundriss I, 499) har den sällsynta
fsv. sidoformen hœn, œn "han" icke blivit förklarad.
Äldre Västg.-lagen har på ett ställe œn (Md. 8), på ett
annat ställe hœn (R 5 pr.). På det senare stället passar
översättningen "den förre" ganska väl, och hœn skulle
möjligen därför kunna fattas såsom representerande jains, enn med
tillagt Ä- (jmf. hin). På det förra stället åter måste œn
betyda "han". Liksom œn "han" här saknar A-, förekomma
i äldre Västg.-lagen och annorstädes i fsv. exempel på an
för han. Skrivningen an möter, så väl när ordet är
sam-manskrivet med näst föregående ord (t. ex. pa Undran han
ÖGL. VaJ>. 31, 2), som när detta icke är fallet (exempel hos
Schlyter, Rydqvist II, 534, i Söderwalls ordb. artikeln han).
Som enklitiskt pronomen förekommer i fsv. och äldre nysv.
ganska ofta -en "han" som ack., t. ex. rœtte vppen (exempel ib.).
Det gr. nfjvog har på urgerm. ståndpunkt hetat *hœn-, I
akcentuerad ställning blev det *hänn, *hänt (jmf. isl. häna ack.
sg. fem.), men framför två konsonanter i stavelse med
en-spetsig fortis (se Kock i Arkiv N. F. III, 371 noten) fick
man av *hänn, *hänt senare hann, *hant, och av den senare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>